Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Industrien och folkförsörjningen. Av professor Sven Brisman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- INDUSTRIEN OCH FOLKFÖRSÖRJNINGEN -
själv tillverka det. Vi nöja oss ej heller med att exportera vårt stål i
dess enklaste former utan underkasta det i stor utsträckning en långt
driven förädling, som gradvis övergår i verkstadsindustriens produkter.
Trä och järn bilda våra största överskottstillgångar. Sedan hava
vi emellertid även en del andra, exempelvis sten, som i rätt stor
omfattning exporteras. Detsamma kan även i viss mån sägas om en del
tillverkningar, som grunda sig på vårt överskott av vattenkraft, såsom
karbid, kalkkväve och järnlegeringar. I allmänhet torde man kunna
säga, att vi väl utnyttjat varje verkligt ekonomisk möjlighet att
använda de tillgångar, som naturen skänkt oss.
Om vi taga ordet industri i den mera inskränkta mening, som vi
nyss klargjort, så utgjorde år 1924 arbetarnas antal 380 000 och
förvaltningspersonalens 39 000 eller sammanlagt nära 420 000. Om man
medräknar dessas familjemedlemmar torde man kunna säga, att detta
motsvarar i det närmaste en fjärdedel av vårt lands befolkning. Det
är sålunda denna fjärdedel, som kan räknas som industribefolkning
i egentlig mening. Att säga hur mycket härav som kommer på de nu
behandlade "överskottsindustrierna" är svårt, då gränserna äro mycket
flytande. Räkna vi en del av järnmanufaktureringen och
verkstadsindustrien hit, så skulle resultatet bli, att c:a 41—42 % av våra
industriarbetare finna sin utkomst inom dessa näringar.
Den nästa stora gruppen inom vår industri omfattar de näringar, som
helt eller alldeles övervägande arbeta jör den inre marknaden. Här
möta vi närmast de fabriker, som äro det gamla hemarbetets och
hantverkets arvtagare. Främst bland dessa är textilindustrien, som
med sina 37 000 arbetare kommer närmast efter sågverken och de
mekaniska verkstäderna i omfattning. Liksom denna industri fått
ersätta den gamla hemtillverkningen av våra kläder, så har skoindustrien
fått övertaga den förre byskomakarens roll. Den sysselsätter nära
10 000 arbetare, men om både den och textilindustrien gäller, att deras
betydelse ej kan mätas med arbetarnas antal. Det torde nämligen
knappast finnas några större industrigrenar, där den maskinella
utrustningen drivits så långt och där sålunda mänsklig arbetskraft kunnat
sparas i en sådan omfattning som inom dessa båda områden. Den, som
en gång sett ett läderstycke gå igenom ett hundratal olika maskiner
för att förvandlas till skodon, har fått ett mycket starkt intryck härav,
likaså den som sett en textilfabriks sinnrika och så gott som
fullständigt automatiska maskineri.
— 78 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
