Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Sveriges naturtillgångar i industriens tjänst. Av professor Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- SVERIGES NATURTILLGÅNGAR —
De kolfält som bearbetas omfatta en areal av 27 300 har. Ur dem
ha under de 127 åren 1797—1924 uttagits ungefär 15,5 milj. ton,
således blott Sveriges nutida behov under 3 år! I runt tal återstå inom
nu bearbetade fält 100 milj. ton, varjämte sannolikt 200 milj. ton finnas
inom områdets ej närmare kända delar. Härav torde dock blott hälften
vara prima, den andra hälften lågvärdigt kol. Även de bästa svenska
kolen kunna ej i kvalitet mäta sig med prima engelska eller tyska,
men fullväl med de svagare sådana, som hos oss användas i rätt stor
omfattning.
Med nu angivna begränsade möjligheter för en utvidgad inhemsk
stenkolsproduktion är det ej underligt, att mera spekulativt anlagda
hjärnor vänt sin fantasi mot de obestridligen mycket betydande
energiförråd, som finnas lagrade i våra torvmossar. Under den för
"inventeringar" av alla slag så gynnsamma luft, som rådde under
världskrigets år, lyckades det även att få staten att nedlägga avsevärda
belopp på en teoretiskt högst intressant men ur ekonomisk synpunkt
meningslös inventering av Sveriges torvmossar söder om Dalarna (utom
Gotland och Öland).
Det "döda, statistiska talvärde", som undersökningen givit, innebär,
att de nämnda landsdelarnas mossar skulle innehålla torv motsvarande
1 000 milj. ton lufttorr bränntorv eller 500 milj. ton stenkol. Att på
ett för vår industri lönande sätt lösgöra ens en ringa del av den energi,
som innehålles i torvmossarna, har visat sig omöjligt, ehuru i dessa
nedlagts ett rätt avsevärt antal "försöksmiljoner"; och oaktat allt
fantastiskt tal i motsatt riktning skimra ej ens i horisonten några
möjligheter härför. Kärnpunkterna i de svårigheter, som möta för en
ekonomiskt framgångsrik torvfabrikation, äro främst tvenne. Å ena sidan
den utomordentligt stora kraft, varmed torvsubstansen håller vid sig
bundna de 80—90 % vatten, som ingå i den råa torvmassan, å andra
sidan det proportionsvis tunna men över en stor yta utbredda lager av
brännmaterial, som även de bästa torvmossar i själva verket innehålla.
Oaktat alla ansträngningar av stat, föreningar och enskilda,
lyckades det ej ens under de krigsår, då stenkolsprisen sprungit upp till
en tidigare oanad höjd och bränsle var till ytterlighet efterfrågat, att
få upp produktionen av torv till mera än ungefär 400 000 ton, d. v. s.
motsvarande knappt 200 000 ton stenkol. De sista årens tillverkning
torde röra sig om 100 000—125 000 ton. Som energialstrare för
landets industri överhuvud är torv av ytterst ringa betydelse, och intet
talar för att den skall bli nämnvärt större under överskådlig tid. De
— 44 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
