Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fleste åskådare voro rörda, och Maria Eleonora efter
vanan smälte i tårar. Dessa fortforo att flyta hela aftonen
och påföljande natten. Kristina underrättades derom, steg
genast upp, och ilade till den sörjandes bädd. Straxt
derpå kl. 5 om morgonen lemnade hon sin mor för alltid.
Jag beröfvar eder en dotter, men gifver eder en
son, sade vid sista afskedet Kristina, då hon tillika uti
sin blifvande efterträdares, Karl Gustafs, vård anförtrodde
den öfvergifna modern. Denne fullgjorde uppdraget
samvetsgrannt och bemötte alltid Maria Eleonora med sonlig
vördnad.
Gemensam sorg öfver Kristinas uppförande och
gemensam vördnad och kärlek för Gustaf Adolfs minne
återförenade på deras sista år tvenne personer, som förut
stått uti den bittraste fiendskap: nemligen Maria Eleonora
och Axel Oxenstierna. Man finner dem emellan från
denna tiden vexlade bref innehållande alla spår af
inbördes välvilja och förtroende[1].
Maria Eleonoras skiftande öden och häftiga
sinnesrörelser skulle naturligtvis i förtid uttömma
kroppskrafterna. Straxt efter Kristinas afresa föll hon uti en
elakartad frossa, men återställdes. Då kom underrättelse, att
dottern antagit katolska läran. Modern insjuknade åter,
flere andra krämpor tillstötte och föranledde slutligen
hennes död.
Nu ändteligen öppnades för Maria Eleonora de förut
stängda portarna till Gustaf Adolfs graf, och hon fördes
till efterlängtad ro vid sidan af sin älskade make.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
