- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
169

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Den förtrollade grodan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN FÖRTROLLADE GRODAN. 1(,g
honom ut ur herberget. Derefter satte de sig ned och
äto och drucko som tillförne. Men den stackars pojken
flydde ut i mörka natten och visste inte, hvart han tog
vägen, utan trådde många villa stigar, tills han inte
orkade gå längre. Då satte han sig ned på en tufva
och grät bitterligen, ända till dess han somnade af
trötthet.
Arla om morgonen, innan lärkan sjöng, vaknade
pojken upp och begynte åter sin färd. Han vandrade
nu öfver berg och djupa dalar och frågade inte efter,
hvart det bar, allenast han kom undan ifrån sina brö¬
der. När han så vankat både länge och väl, fann han
slutligen en grön stig, som ledde till en gård; men går¬
den var så stor, att den tycktes honom icke kunna vara
något ringare än en kungsgård. Ja, pojken besinnade
sig inte länge, utan trädde in och kom i mänga
granna rum, det ena präktigare än det andra; men
ingen lefvande varelse syntes till. Vid han så hade
vandrat en lång stund, ur sal och i sal, ur mak och i
mak, kom han slutligen till ett rum, som var ännu myc¬
ket präktigare än något af de öfriga. Men längst fram
i högsätet satt der en groda; hon var svartare än den
svartaste jord och så stygg till åsyn, att pojken knappt
täcktes vända sina ögon till henne. Grodan frågade
hvem han var och hvad han hade för ärende. Pojken
svarade, som sanningen var: »Jag är inte annat än en
fattig torpareson, som gifvit mig ut i verlden att söka
mig någon tjenst.» Då sade grodan: »Du har väl inte
lust att städja dig hos mig? Jag behöfver nu en tjenare
som allra bäst.» Ja, pojken samtyckte härtill och sva-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free