Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. De tre hundarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE TRE HUNDARNE. jo-
eljest vållar det din död.» Men pojken var vid godt
mod och sade, att han gerna ville våga sitt lif för den
sköna konungadottern.
Medan de ännu samtalade härom, kom jätten ridan¬
des på sin gullskodda fåle och stannade under berget.
Vid han nu gick in och såg, hvilka objudna gäster der
voro komna, blef han förfärad; ty han visste väl hvad
öde hade träffat hans bröder. Han tyckte så rådligast
att fara med list och onda funder, efter som han icke
tordes våga en öppen kamp, och begynte derför orda
mångt fagert snack och stälde sig mycket slät och
vänlig. Tillika befalte han konungadottern laga mat,
för att väl undfägna deras främmande. Ja, huru trollet
nu lade sina ord, lät svennen dåra sig af dess talande
tunga och glömde vara på sin vakt, så att han satte
sig till bords med jätten. Men konungadottern grät i
lön, och hundarne voro mycket oroliga, ehuru ingen
aktade deruppå.
Sedan jätten och hans gäst hade lyktat sin måltid,
sade ungersvennen: »Jag har nu stillat min hunger, gif
mig nu äfven något, hvarmed jag kan släcka min törst!»
»Ja», svarade resen; »uppe i berget är en källa, som rin¬
ner med det klaraste vin; men jag har ingen som kan
hemta deraf.» Pojken sade: »Ar det inte annat, så kan
ju en af mina hundar gå dit upp.» Vid detta tal log
jätten i sitt falska hjerta; ty han önskade ingenting så
gerna, som att svennen skulle skicka bort sina hundar.
Pojken gaf så befallning, att Håll skulle gå till källan
efter vin, och jätten räckte honom en stor kruka. Ja,
hunden gick, ehuru man väl kunde se, att det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
