- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
110

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. De tre storgummorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IIO DE TRE STORGUMMORNA.
Med dessa ord försvann hon, ty drottningen stod just i
dörren och sporde, om skjortorna voro färdiga. Ja,
konungadottern svarade, att så var, och räckte fram den
vackra sömnaden. Då blef drottningen så förbittrad, att
det gnistrade ur ögonen på henne. Hon sade: »Ja, så
tag honom då! Jag kunde väl aldrig tänka, att du var
så snäll som du är.» Dermed gick hon sina färde och
smälde igen dörren, så det sang i låset.
Konungasonen och konungadottern skulle nu fä
hvar andra, såsom drottningen hade lofvat, och der reddes
till bröllop. Men prinsessan var inte synnerligen glad
åt sin bröllopsdag, ty hon tänkte uppå hvad för under¬
liga gäster, som hon hade bjudit. Det led så tiden fram,
och bröllopet stod med lust och glädje efter gammal
sedvänja; men inga gummor syntes till, huru bruden ock
månde se
sig omkring. Sent omsider, när gästerna skulle
gå till bords, blef konungadottern varse de tre små
qvinnorna, der de sutto i ett hörn af bröllopssalen, vid
ett bord för sig sjelfva. Då steg konungen upp och
sporde, hvad detta var för gäster, som han inte hade
sett tillförne. Den äldsta af de tre gummorna svarade:
»Jo, jag heter Storfota-mor, och jag har så stora fötter.
derför att jag fått spinna så mycket i min dag.» »Ja
så», sade konungen, »då skall min sonhustru aldrig
spinna mer.» Han vände sig derefter till den andra
gumman och sporde, hvad orsaken månde vara till
hennes underliga utseende. Gumman svarade: »Jag heter
Storgumpa-mor, och jag har så stor en bakdel, derför att
jag fått väfva så mycket i min dag.» »Ja så», sade
konungen, »då skall min sonhustru också aldrig väfva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free