Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Pinkel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 PINKEL.
ut genom vindögat och märkte i det samma, huru lyktan
glimmade långt ute pä sjön. Dä blef hon illa till mods
och lopp hän till sjölandet och ropade: »Är det mte du,
Pinkel?» Pojken svarade: »Jo, är det så, mor lilla!»
Käringen sade: »Har du tagit min lykta?» Pinkel svarade:
»Ja, har jag så, mor lilla!» Trollet återtog: »Är du inte
»Har du tagit min lykta?» Pinkel svarade. »Ja, har jag så, mor lilla!»
en stor skälm?» Pojken gaf till svar: »Jo, är jag så, mor
lilla!» Nu begynte käringen klaga och jämra sig. Hon
sade: »Ack! hvad jag var dum, som släppte dig bort
ifrån mig: jag kunde väl tänka, att du skulle spela mig
något streck. Men kommer du åter hit, skall du aldrig
slippa hädan.» — Dervid förblef det.
Pinkel återvände nu till kungsgården och blef den
ypperste mannen vid hela hofvet, såsom konungen hade
lofvat. Men när bröderna förnummo hvad lycka han
hade gjort, blefvo de ännu mer afundsamma än förut och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
