- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
21

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Pojken, som stal jättens dyrgripar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

POJKEN, SOM STAL JÄTTENS DYRGRIPAR. 2I
sprang att titta efter sin gyllene harpa. Men nyckel¬
knippan var borta, de tolf låsarne öppnade, och guld¬
harpan sin kos. Och när han slutligen gick till ugns¬
luckan för att skåda gästabudsmaten, se! — dä satt
hans egen käring stekt i ugnen och grinade imot
honom.
Nu blef jätten illa vid sig af harm och vrede samt
rusade ut för att hämnas på honom, som vållat så myc¬
ket ondt, och när han så kom till stranden, såg han
hvarest pojken satt i sin båt och lekte pä harpan; men
harposlagen ljödo öfver vattnet, och de gyllene strän-
garne glimmade mot solen. Jätten sprang nu i sjön,
för att gripa pojken; men der var för djupt. Han lade
sig då vid landet och begynte dricka, för att tömma ut
vattnet. Vid det han drack med all makt, blef der ett
sådant strömdrag, att den lilla båten fördes allt närmare
och närmare in mot landet. Men just som jätten skulle
taga den fast, hade han druckit för mycket, så att han
sprack, och detta vardt jättens bane.
Jätten blef nu liggande död vid landet; men pojken
rodde tillbaka Öfver sjön med stor lust och glädje. När
han så kommit till stranden, kammade han sitt fager¬
gula hår, band jättens gyllene svärd vid sidan, tog guld-
h^rpan i den ena handen och guldlyktan i den andra,
lockade guldhönorna efter sig, och trädde så upp i salen,
hvarest konungen satt med sina män. När nu konungen
fick se den raske ungersvennen, gladdes han i sin hog;
men pojken gick fram för den fagra konungsdottern,
helsade henne hofviskt och nedlade resens dyrgripar
framför henne. Då kan man veta det blef fröjd Öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free