Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
larvers uppfödande måste taga hänsyn och i botten af deras förvaringsrum inlägga dylikt
för deras trefnad nödigt material före kokongspinningen. Det faller af sig själft att man äfven
måste bereda de larver, som, utan att spinna kokong, förpuppas i jorden, tillfälle att i detta
afseende följa sina vanor genom att täcka larvburens botten med ett lager af jord och mossa,
hvilket bör hållas vid nödig fuktighetsgrad.
Bland de många olika kokongformerna må här blott påpekas den särdeles egendomliga,
som förfärdigas af spinnaresläktet Saturnia (taf. 34). Den är päronformig och har i smaländan
en vid öppning, hvilken leder in i liksom en liten förstuga. Inre väggen i denna förstuga
är också genombruten af en stor rund öppning men tillträdet till kokongens inre spärras
här af en krans af styfva och elastiska borst rundt kring öppningens kant, hvilka luta sina
spetsar tillsammans, så att de bilda en kägla. Denna inrättning, som i sin byggnad erinrar
om en ryssja, hindrar rofinsekter att tränga in till puppan, på samma gång den vid
kläckningen lämnar fjärilen ett bekvämt tillträde till yttervärlden. Sedan han trängt sig ut mellan
de sammanlutade borsten, återtaga dessa sin förra ställning.
I andra fall åter måste fjärilen för att kunna genombryta den ofta mycket fasta kokongen
afsöndra någon frätande vätska. Hos t. ex. Cerura vinula (taf. 36, fig. 1) uppgifves det, att
fjärilen för detta ändamål afsöndrar kaustikt kali. De inuti trädstammar hvilande pupporna
af släktet Trochilium (taf. 27, fig. 6) och andra Sesiider arbeta sig vid tiden för kläckningen
fram till borrhålets mynning i stammens yta, där puppan tränger sig ut med halfva kroppen
för att möjliggöra fjärilens utträde. Kör att kunna fortskaffa sig i den trånga gången, äro
därför puppans bakkroppsleder utrustade med hvar sin krans bakåtriktade taggar i bakre
kanten, hvilka vid puppans slingringar haka fast i gångens väggar och skjuta henne framåt.
För öfrigt förtjänar puppornas anpassning efter omgifvande naturförhållanden väl att studeras,
helst som mycket litet däraf varit föremål för någon undersökning. Hvartill tjäna t. ex. de
underliga taggar, utskott och kammar, med hvilka en del puppor (t. ex. Nymphalidernas och
Pieridernas) äro utrustade? I hvilken mån kunna puppornas färger och teckningar vara för
dem ett döljande skydd? Att så ofta är fallet, är påtagligt, men de blänkande guld- och
silfverfläckar, med hvilka många dagfjärilars puppor prunka, förefalla så mycket svårbegripligare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
