Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främre lederna i en båge, så att hufvudet och de närmast följande lederna bli mer eller mindre
riktade uppåt. Han hänger sålunda ungefär i form af en metkrok. Efter omkring en dags
förlopp har kroppen vid kröken tilltagit i tjocklek, och nu kan förpuppningen väntas när
som helst. Finnas många larver samtidigt i detta stadium, så plägar det ej behöfvas lång
tids öfvervakande, innan man får se hur hos någon af dem det svarta skinnet remnar på
ryggsidan, ett stycke bakom hufvudet, så att den ljusa ryggen af puppan kommer i dagen
i öppningen. Remnan vidgas alltmer, puppan börjar häftigt böja kroppen fram och tillbaka,
på samma gång som hon utför kretsande rörelser med den fria ändan. Därvid glider
larvskinnet först af hufvudet och nu följer under ett par minuter ett våldsamt muskelarbete,
under hvilket bakkroppen slingrar och vrider sig, med påföljd att larvskinnet makas allt
högre upp. Utan tvifvel spela därvid de i rader ställda spetsiga knölarna på bakkroppens
ryggsida hos puppan en betydande roll. Man ser, huru de, då de framträda under larvhuden,
ligga med spetsarna bakåtriktade, så att de vid kroppens rörelser skjuta larvskinnet bakåt,
men i samma ögonblick som de blifvit fria, resa de sig rakt upp och intaga den ställning,
som de ha på den färdiga puppan. På liknande sätt förhålla sig larvens tornar vid hans
föregående hudömsningar. Slutligen har på detta sätt larvskinnet i starkt hopskrynkladt
tillstånd makats upp ända till den vid silkesväfven fastade bakändan, och nu följer det
intressantaste skådespelet under hela förpuppningen. Innan det kan skildras, måste emellertid
en liten detalj i puppans byggnad beskrifvas.
Om man på nära håll betraktar en nässelfjärilpuppa, finner man, att bakkroppen utlöper
i en omkring 3 mm. lång spets, analspetsen, som på öfre och undre sidorna är rännformigt
urhålkad. Med förstoringsglas kan man se, att den trubbiga och något litet åt buksidan
böjda yttersta ändan är tätt besatt med ett stort antal små bruna kitinhakar, som kunna
betecknas såsom fästhakar. (Kitin kallas det hornartade ämne, som bildar insekternas yttersta
hudlager). Det är med dessa små fästhakar som puppan är upphängd vid silkesväfven.
Från basen af den nämnda spetsen sträcka sig på undersidan och framåt buksidan ett par
l 1/2 mm. långa kitinstafvar, hvilka till största delen af sin längd äro fastvuxna vid den sista
bukplåten, men hvilkas framåtriktade ändar äro till en mycket liten del fria och höja sig litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
