Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Striden om handeln med läkemedel - 2. Läkare, veterinärer, tandläkare och fältskärer idka handel med läkemedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
På ansökan har konung Carl XI d.
23
/i 2 1692 egen-
händigt tecknat, »Affirmat och upsättes herå ett sådant pri-
vilegium som begäres». Lyckligtvis kom detta dispensa-
torium ej till stånd, men man kan lätt tänka sig under
hvilka brydsamma förhållanden apotekaryrkets utöfvare
måste hafva arbetat i tider, då konungen själf tillstadde
läkare att utöfva en slik medikamentsförsäljning.
Innan apotek något allmännare inrättades i de mindre
städerna, var det emellertid ofta en trängande nödvändighet
för de därstädes bosatta läkarne eller kirurgerna att själfva
tillreda den behöfliga medicinen, som sedan försåldes till
patienterna. Vid besättande af stadsläkaretjänster beviljades
sålunda ofta ett visst anslag till medikamenters inköpande.
Då exempelvis B. Below omkring år 1639 bosatte sig i
Norrköping, erhöll han af staden 300 daler kpmt i lön,
»hwarigenom han skulle bliffwa theras tiänare och medh
samma penningar sigh medh medicamenter siälff försöria».
I 1646 och 1661 års riksstater finnes upptaget, att stads-
barberaren i Borgholm skulle erhålla 100 daler i lön och
50 daler till inköp af medikamenter. I Halmstad hade
samme funktionär åt sig anslaget 100 daler i lön och 150
daler till medikamenter samt i Visby 100 daler i lön och
100 daler till inköp af medicinalier.
Till och med sedan apotek mera allmänt blifvit anlagda
och trots bestämmelserna i 1688 års medicinalordningar, var
det dock ännu vanligt, att läkarne själfva tillredde medika-
menter och försålde dem till sina patienter. På orter, där
apotek ej på långa afstånd fanns att tillgå, voro läkarne
ofta försedda med s. k. reseapotek, hvilka de medförde på
sina resor till allmänhetens betjänande. Provinsialläkar-
instruktionen af d.
12
/t 1744 tillät äfven, att »om någon
provincialdoctor vet sig äga kunskap af obekanta verk-
samma medicamenter och vill beredningen deraf hemlig-
hålla, må han väl dem sjelf tillreda och apothekarene inom
provinsen för billigt pris till sälgs gifva, men intet sjelf
dermed dem till mehn, egennyttig handel drifva».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
