Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Täxt - Ludvig Norman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG NORMAN. 8 1
fulla improvisationer eller ur minnet föredraga ur klassikernas
verk. Sista gången han uppträdde offentligt, var tre veckor
före sin död vid Musikföreningens konsert till firande af Bachs
och Händels tvåhundraårsminne, och detta blef den värdiga af-
slutningen på hans egen korta, men verksamma konstnärsbana.
Till sitt yttre lugn och trög hade Norman en djupgående
intelligens och en ständigt i verksamhet varande skaparförmåga.
Han älskade framför allt stillhet och ro och skulle nog funnit
sig bättre på en plats som lämnat honom mera tid till begrun-
dande. Ganska svårtillgänglig mot främmande, var han mot
de vänner, som på grund af inre sympati kommit honom nära,
trofast och vänlig och roade dem ofta med sin lugna, humoris-
tiska uppfattning af lifvet. När han kände sig fullt hemmastadd
i ett sällskap, kunde lian från ett soffhörn, där han satt orörlig,
låta sina snilleblixtar Ijunga, och samlade då vanligen en be-
undrande vänkrets omkring sig. Stundom försjönk han i slum-
mer, och hans "slummerarier" voro vida kända och gåfvo
anledning till mycket skämt, men ibland voro de blott skenbara,
och han hörde allt som yttrades omkring honom. En tilltagande
sjuklighet och enskilda bekymmer fördystrade hans senare år
och bidrogo att nedtynga det af naturen icke alltför lätta lynnet.
Hans bästa rekreation var att under ferierna göra små resor,
och då skakade han af sig alla bekymmer och lefde helt i stun-
dens glada intryck.
Gift 1864 med violinvirtuosen Wilhelmina Neruda hade
Norman med henne två söner. Hans bortgång väckte sorg i
den stora vänkretsen liksom hos alla, som lärt sig värdera
konstnärens gedigna verk och samvetsgranna verksamhet. Nor-
man afled efter en tids sjuklighet den 28 mars 1885. Till
hans minne diktade V. Molin följande:
Rankor ifrån Rhens ruiner
Rosenknoppar och jasminer
Vira i hans minneskrans.
Och låt mälarälfvor stänka
Den med dagg hvars pärlor blänka
Af midsommarkvällens glans.
Svenska tonsättare. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
