Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Täxt - J. C. F. Hæffner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kompositörens 1808 utgifna koralbok mottogs med långt
ifrån odeladt bifall, men den andra af 1819—20, gillad och
antagen af kungliga psalmkommittén, äfvensom Svenska messan
af 1817 måste äfven af allmänheten erkännas. Hvad som än
mot detta verk kan anmärkas, måste erkännas att kompositören
därmed bragt reda och ordning i vår kyrkomusik och äfven
riktat den med flera goda melodier.
Haeffner utgaf äfven ett häfte "Präludier till melodier i
koralboken och marscher" till handledning för organister, som
ofta visade benägenhet att använda alla möjliga melodier,
marscher, operett-arier m. m. till inledning och afslutning af
koralmusiken. De äga fortfarande värde och särskildt präludiet till
"Hela världen fröjdes Herran" (n:o 2 i vår nuvarande
koralbok) är framstående.
Det var endast oegennyttigt konstnärsintresse, som dref
Haeffner till det omfattande och tidsödande arbetet med
koralernas ordnande. Hans enda ersättning härför var en sent
omsider gifven uppmuntran på 900 kr., en ringa lön för så stor möda.
Haeffner arbetade i det sista oförtrutet i sin konsts tjänst,
upptagen af lektioner och kompositioner. Han var äfven sedan
1816 organist vid domkyrkan. Det gladde honom särskildt att
få medverka vid Gustaf-Adolfs festen 1832, då hans för
tillfället komponerade "Låt dina portar upp” utfördes till minne
af hjältekonungen, som han alltsedan barndomen betraktat med
entusiastisk beundran. Han var just sysselsatt med
komponerandet af musiken till magisterpromotion en 1833 och hade
en hymn färdig, då han efter en lindrig sjukdom afled den 28
maj 1833, ännu i sitt sjuttiofemte år helt lefnadskraftig.
Studenterna sjöngo enligt hans önskan vid återvändandet från grafven,
dit de följt sin afhållne ledare, den sång, som otvifvelaktigt var
hans främsta och som de sedan bibehållit till ett oförgängligt arf:
"Vikingasäten."
På hans grafvård stå inristade orden: I Svenska toner lefver
främlingens minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
