Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Ryssland under polskt välde och Sverges kraf på vederlag. Det första landtvärnet och valet af en svensk prins till tsar. Novgorods eröfring och fördraget 1611. (Juli 1610—juli 1611)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
anade bedrägeri och eröfringsplaner bakom Sigismunds
förhal-ningspolitik.1 Samverkande omständigheter hade i själfva verket
beredt stämningen för ett väpnadt uppror mot det af
bojar-oligarkerna stödda polska militärväldet. Det hade allt tydligare
visat sig, att ingen enighet i tronföljdsfrågan stod att vinna
mellan konung Sigismund och den stora ryska beskickningen,
trots de långdragna förhandlingarna i lägret vid Smolensk. Med
en hårdnackenhet, som för polackerna endast var klumpig
envishet, stodo Golitsyn och hans medbröder utan prutmån fast
vid den med Zolkiewski afslutna valkapitulationen. Polackernas
hållning bestämdes mer af de rivaliserande intressena och
intrigerna i konungens omgifning. De polska magnaterna voro
kallsinniga för Vladislavs val, emedan detta närmast tycktes
tillgodose konungens dynastiska intressen, oberoende af republikens
och deras egna. Bröderna Potocki drefvos af personlig afund
mot Zolkiewski att söka omintetgöra kungamakarens verk och
fördunkla hans krigiska bedrifter. Sigismund själf hade allt från
början endast med motvilja tänkt sig möjligheten, att hans son
i sin tidiga ungdom skulle kallas att styra ett barbariskt, trolöst
och kätterskt folk. Sina innersta afsikter visade han genom att
varsamt börja utöfva vissa af den ryska härskarmaktens
funktioner. Han utdelade bojarvärdighet och andra ämbeten; han
såg med glädje ryska lycksökare hos honom bönfalla om
förläningar på bekostnad af Sjujskijs förföljda anhängare. De ryska
sändebuden påyrkade oförtrutet, att Vladislav snart måtte komma
till Moskva och låta omdöpa sig efter ortodox ritus. De polska
kommissarierna förklarade, att denna fråga kunde afgöras först
Vid kommande riksdag. Den alltjämt fortsatta belägringen af
Smolensk var vid underhandlingarna en svår stötesten;
Sigismund traktade efter en säkrare och omedelbarare vinst än den
1 De la Gardies cit. bref till Ped. Nilsson 26 dec. 1610 och till
konungen 5 jan. 1611. Det heter i det senare, att »bojarerna» hade svurit
Vladislav trohet och med trug och undsägelse tvungit gemene man i Moskva,
Novgorod och Nöteborg att göra på samma sätt »ändogh the schole ingen
syn-nerligh godh tilförsicht eller förhopningh til Wladislaum hafue, effter medh
hans ankompst till Muschou länge fördröyes, der utaf dhe wäll märkia kune,
att the Påler bruka der under spegellfächtan och bedrägery medh dem,
al-<ienstundh de wäll besinne kune, att Konungen i Polendh icke warder sin
son för den store inbördis oenigheet, som udi Rysslandh är, och monge
andre orsaker schuldh till Muschou äfwentyrendhes, utan der efter trachter,
huru han må Smålendsche under Polensche Crono bringe och i andre måtte
Rysserne underkufwe».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
