Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- IV. Karl IX, tsar Vasilij och röfvaren i Tusjino. Förhandlingar om undsättning från Sverge. Fördraget i Viborg 1609. (1606—1609)
- Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
mas och med sitt län öfverlämnas åt den svenska kronan till
evärdlig egendom. Från kyrkorna i staden och länet skulle
emellertid bilder och andra klenoder bortföras, likaså de
skjutvapen, som under ryssarnas herravälde skaffats till staden;
inventariet från den svenska tiden skulle kvarlämnas. De
inbyggare, som ville utvandra till Ryssland, skulle bortföras, men
ingen borde därtill tvingas. Undsättningshären skulle från gränsen
utan dröjsmål tåga till Novgorod eller åt det håll, som de ryska
kommissarierna å tsarens vägnar befallde; därefter skulle den
marschera mot Moskva, till tsarens undsättning.1
* *
*
Den andre falske Dmitrij var enligt alla samtida
vittnesbörd i saknad af de flesta egenskaper, som skulle gjort honom
åtminstone lika skickad som den förste pretendenten att
någorlunda anständigt uppbära Monomaks krona. Han tyglade icke
själf de krafter, som den begynnande sociala omstörtningen och
den polska expansionslusten hade väckt; han användes närmast
blott som en lämplig dekoration af de ryska kosackhöfdingarna
och deras polska tillskyndare. En förslagen skälm, utan högre
härskargåfvor eller ridderligt väsen, behöfde han visserligen icke
som den förste pretendenten lyssna till jesuitiska biktfaders
ingifvelse^ men var långt mer än denne beroende af de
hänsynslösa och maktlystna polska condottiererna. De samtida både i
Ryssland och Sverge betraktade honom därför såsom ett konung
Sigismunds kreatur, ehuru han aldrig vågat sätta sin fot i
Var-sjavas slott, och de kallade hans krigsfolk och hejdukar rätt och
slätt för polacker.2 Den svenske konungen var af alla den
benägnaste att bakom den fortsatta oredan i Ryssland spåra
Sigismunds fortsatta intriger, och liksom han år 1605 erbjudit tsar
Boris sin hjälp, erbjöd han den nu ännu enträgnare åt den illa
ansatte tsar Vasilij. Med oroväckande hastighet hade
upprorsrörelsen spridt sig ända till Sverges gränser, och konungen hade
sett »polska» ståthållare taga makten både i Pskov, Ivangorod,
1 Detta förpliktelsebref är endast bevaradt i ryska afskrifter, i samma
handlingar som hufvudaftalets, tryckta hos Stjerbatov VII: 3, 134 f. och i Akty Ist.
II, 190 f. Jfr Sverges Traktater V, 176 f., där Akianders öfversättning är
tryckt.
2 Platonov 352 f. — Adam Schraffer i sitt cit. bref till konungen 16
dec. 1608 talar om »ein polnischer Gesandter» såsom nyligen anländ till
Ivangorod och om »der polnische Stadthallter zur Pteschow».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:53:57 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sveroryss/0170.html
