Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.1. Skogarna. Af öfverjägmästaren Th. Örtenblad, Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564 VII.
SKOGSBRUK.
allmännings afkastning användes i första rummet till bestridande
af omkostnaderna för dess bevakning och skötsel, därefter till
för häradet gemensamma byggnader och sist till fördelning mellan
delägarne.
C) Socknarnas skogar utgöra tillsammans 536,873
hektar. Sockenskogarna (sockenallmänningarna) inom Norrbottens
län stå under skogsstatens vård och förvaltning. De hafva bildats
därigenom, att socknens jordägare vid afvittringen beslutat afsätta
viss del af sitt skogsanslag till gemensamhetsskog. Dessa skogars
areal utgör 279,820 har. Sockenskogarna (besparingsskogar och
allmänningar) i Gäfleborgs och Kopparbergs län hafva uppkommit
därigenom, att inom vissa socknar vid storskiftet en större
skogsareal anslagits, under villkor att däraf skulle bildas
gemensamhetsskogar. Dessa skogars areal uppgår till 257,053
hektar. Gällande föreskrifter för deras skötsel och vård begränsa
endast i ringa mån delägarnes fria dispositionsrätt, hvarför skogarna
kunnat för hårdt anlitas. Af skogarnas afkastning hafva dock bildats
betydande fonder, hvilka användas för socknarnas egna behof. (Se
under afd. för kommunernas finanser.)
Enskilda skogar.
Den vida öfvervägande delen af Sveriges skogar, med impedi-menten
omkr. 22 millioner hektar, eller Sveriges halfva ytvidd,
tillhöra, såsom ofvan visats, enskilda ägare, och den privata
skogshushållningen är därigenom en fråga af den allra största
betydelse för landet. Den enskilda skogshushållningen har ingalunda
varit af bevarande art. För Norrbottens och Västerbottens län
samt öfversta delen af Dalarne (Särna socken) äfvensom för ön
Gottland har man till och med varit nödsakad att genom särskilda
lagar begränsa skogsägarens disposition öfver sin skog. Inom öfriga
delar af landet lämnar en öfverblick af privatskogarnas tillstånd
följande resultat. (Att märka är, att statsskogarna inom dessa
landsdelar hafva relativt ringa omfattning, eller omkring 6 % af
skogsarealen, emot inom de två nordligaste länen omkring 45 %,
hvarigenom alltså privatskogarna inom här sagda landsdelar äro
bestämmande för skogarnas allmänna tillstånd.)
Med afseende på skogarnas tillstånd söder om Norr- och Västerbottens
län kunna följande tre regioner särskiljas:
a) Mellersta och södra Norrland samt Dalarne ha för
landets trävaruexport större betydelse än hela det öfriga riket.
Öfverafverkning af gröfre virke anses vara allmän och äfven af
smavirke i kusttrakterna. Ganska många, företrädesvis större
skogsägare inom området vårda dock skogarna väl.
b) B er g slag s distrikt et omfattar ett bälte från och med
Värmlands till och med Stockholms län, eller den del af landet,
där bergverksrörelsen företrädesvis bedrifves. Skogarna äro
växtkraftiga men öfverafverkade, hvilket missförhållande ökats, sedan
sågverksrörelsen jämväl här blifvit allmän. Skogens föryngring
efter af verkning för kolning är god, och järnverkens skogar skötas
i allmänhet väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
