Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.1. Folkundervisningen - IV.1.d. Arbetsstugor för barn, af professorn med. dr G. Retzius, Stockholm - IV.1.e. Skolor för döfstumma, af rektor Fr. Nordin, Vänersborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOLOR FÖR ABNORMA BARN.
281
Arbetsstugor hafva upprättats äfven i landsorten, f. n. till ett
antal af 27, nämligen i följande samhällen: Göteborg (2), Uppsala
(2), Jönköping (2), Eskilstuna, Västerås, Södertälje, Norrköping,
Liljeholmen, Örebro, Malmö, Matarengi (i öfre Torneådalen), Lund,
Nyköping, Bollnäs, Sundsvall, Sköfde, Karlskrona, Visby, Karlstad,
Landskrona, Östersund, Borås, Hernösand och Falun. De äro anordnade
efter samma principer som Stockholms arbetsstugor. Vid upprättandet
hafva de till den första uppsättningen erhållit ett understöd af
Stiftelsen Lars Hiertas minne. Elevantalet i landsortens arbetsstugor
utgör 37 å 100 i hvarje.
Under de fjorton år, som förflutit sedan arbetsstugeverksamheten
i Sverige begynte, hafva arbetsmetoderna jämte öfriga anordningar
nått allt större utbildning och stadga. De goda resultaten af
denna verksamhet hafva ock varit iögonfallande och vunnit allmänt
erkännande. Ensamt i hufvudstaden hafva i dem mer än 1.500 af de
fattigaste barnen under sin från skolan lediga tid en fristad,
där de få en för dem gagnelig sysselsättning i stället för att irra
kring på gator och torg och utsättas för frestelser till tiggeri och
snatteri. Arbetsstugorna, i hvilka barnen sålunda få uppöfva sin
handfärdighet och inlära nyttiga arbeten samt därjämte erhålla en
moderlig omvårdnad och uppfostran, hafva visat sig utgöra ett af de
bästa medlen till förekommande af ungdomens förvild-ning. Tusentals
barn, däribland äfven många ur de sämsta hem, hafva sålunda räddats,
utan att man behöft taga dem från föräldrarne och sätta dem i
barnhem eller s. k. förbättringsanstalter.
Angående arbetsstugorna och deras verksamhet lämnas utförliga
meddelanden i ett år 1897 utgifvet arbete af fru Anna Hierta-Retzius.
Skolor för abnorma barn.
Skolor för döfstumma. Samtidigt med att de l’Épée i Frankrike
och Heinicke i Tyskland omkring år 1760 lade grund till
döfstumundervisningen i dessa länder, fördes Abraham Argillander,
\ det då för tiden svenska Finland, in på samma verksamhet -
utan att äga någon kännedom om nämnda båda personer - och uppfann
en metod, som i hufvudsak öfverensstämmer med Heinickes och den
nu s. k. talmetoden. Efter spridda försök under mellantiden
grundades den regelbundna döfstumundervisningen i Sverige af
Per Aron Borg år 1808. Ända till år 1864 var denna undervisning
(förenad äfven med undervisning af blinda) koncentrerad vid det
af honom anlagda institutet i Stockholm, som snart nog blef en
statsinstitution. Verksamheten utöfvades hufvudsakligen efter den
franska skolans grundsatser. Under perioden 1864/89 uppstodo en mängd
nya anstalter på enskild väg, och man sträfvade efter att utsträcka
undervisningen till alla döfstumma barn; samtidigt arbetades ifrigt
för talmetodens införande. Genom lagen af den 31 maj 1889 begynner
slutligen en ny period, som med hänsyn till döfstumundervisningen
ställer Sverige i främsta ledet bland Europas länder.
Undervisningen af döfstumma är enligt denna lag en offentlig
angelägenhet, som det åligger landstingen att ombesörja,
dock med betydliga bidrag af staten, som äfven utöfvar en viss
inspektion. Denna undervisning är vidare obligatorisk. Skolåldern
räknas från sju års ålder och fortvarar i åtta år från intagning
i skola. Enskild undervisning är underställd den offentliga
skolstyrelsens kontroll.
För den officiella döfstumundervisningen är landet indeladt i sju
distrikt, med hvar sin styrelse och minst en skola. Anordningarna i
detalj bestämmas af hvarje distrikt för sig, hvilket medgifver en
allsidig utveckling under fruktbringande inbördes täflan. I vissa
praktiska frågor har man dock känt behof af större enhet, hvartill
ock förslag uppgjorts af delegerade från de olika styrelserna;
särskildt gäller detta bestämmelserna rörande lärarkåren samt dess
aflö-ning och pensionering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
