Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.1. Öfversikt af svenska folkets historia. Af skriftställaren E. Svensén, Stockholm - II.1.a. Stenåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
DET SVENSKA FOLKET.
1. ÖFVERSIKT AF SVENSKA FOLKETS HISTORIA.
Det folk, som i våra dagar innehar konungariket Sverige, anses
hafva härstädes haft sitt hemvist under en oafbruten tid af minst
fem tusen år – en längre tidrymd än hvarje annat europeiskt folk
kan se tillbaka på inom nuvarande landamären, med undantag af våra
stamfränder inom Danmark.
Af en tidigare befolkning i vårt land än den närvarande finnas spår,
som kanske gå ända till tio tusen år tillbaka; om dessa jägar- och
fiskarstammar tillhört den nuvarande eller annan ras, är icke möjligt
att afgöra. Från början af den yngre stenåldern åtminstone har
emellertid Sverige oafbrutet innehafts af sin nuvarande folkstam,
svenskarne, tillhörande den germanska grenen af den stora ariska
stammen.
Omtvistadt är ännu, om dessa arier inkommit från sydost, kanske
från Asien, eller om stammen uppstått kring Östersjöns sydligaste
kuster. I senare fallet hafva från urminnes tider germaner bott i
södra Skandinavien, och i hvarje fall hafva dess äldsta inbyggare
inkommit på den af naturen utstakade vägen öfver Bälten och
Öresund till Skåne. Af Skånes namn har hela Norden sedan kallats
Skandinavien. Den vidare bosättningen har tidigast följt västkusten,
kanske lockad af åarnas rika laxfisken. Uppför Göta älf nådde den
fram till Västergötlands slättbygd, därifrån öfver Vättern till
Östergötland och från dess nordliga ända till Svealands hufvudbygd
kring Mälaren. Först något senare tyckes östkusten blifvit befolkad,
kanske under inverkan af strömmingsfisket.
Fisket har nämligen af ålder varit en säkrare och mera gifvande
näringskälla än jakten. Därför, och för den lätta samfärdselns skull,
har Sveriges folk först bosatt sig kring de farbara vattnen. Redan
under stenåldern har det dock genomgått den allmänna utvecklingen
från fiske och jakt till boskapsskötsel och ett begynnande
åkerbruk. Hvarje nytt högre stadium gaf på samma område näring åt en
större befolkning, och därmed fick den stam, som nått detta skede,
ett gifvet öfvertag öfver efterblifna grannar. Den för sin tid höga
kultur, som nordbon redan i stenåldern hunnit och som vitsordas af
dess prydliga redskap och vapen, finner sin bästa förklaring genom
de rikedomar, hvilka spriddes hit genom handeln med bärnstenen, som
i södern skattades lika högt med guld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
