Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.5. Djurgeografi. Af professorn fil. dr T. Tullberg, Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 I. FYSISK
GEOGRAFI.
Det är således klart, att man på vår halfö ej kan finna urgamla
former, vidt skilda från dem i andra länder. Däremot ha på
grund af klimatiska förhållanden och skogarnas ännu vidsträckta
utbredning en del former här kunnat bibehålla sig, hvilka i det
södra och mellersta Europa för länge sedan försvunnit. En följd
af klimatets beskaffenhet är också den stora olikhet djurlifvet,
särskildt insekt-och fågellifvet, här företer under sommaren och
vintern. Hvad fåglarna beträffar, beror denna olikhet till stor
del på den mängd flyttfåglar, hvilka om våren komma hit för att
häcka och under sommaren lifva upp landskapet från de höga fjällen
och de vidsträckta fjällsjöarna ned till låglandet och kusten och
hvilka sedan under eftersommaren och hösten åter draga till varmare
luftstreck, lämnande fjäll, skogar och fält tysta och öde. På sina
flyttningsfärder rasta också en del arter på bestämda platser,
hvilka då stundom under veckor förete en tafla af växlande och
brokigt fågellif. Sådana rastningsplatser äro södra Öland och
Skelderviken, andra ligga nordligare vid Sveriges ostkust och vid
den halländska kusten, men äfven i Skåne och flerstädes i det inre
landet stanna en del af våra flyttfåglar längre eller kortare tid
under sina vandringar.
Ett annat anmärkningsvärdt drag inom den svenska faunan, äfvenledes
beroende på de långa snörika vintrarna, är den hvita vinterdräkten
hos vissa fåglar och däggdjur, hvarigenom några, såsom haren och
riporna, erhålla skydd mot sina fiender, andra, såsom fjällräfven
och vesslorna, sättas i stånd att mera obemärkt smyga sig på sitt
rof. Vidare kan anmärkas, att faunan i Sverige liksom i alla nordiska
länder utmärker sig genom sin fattigdom på reptilier och amfibier. Så
finnas här endast tre ormar, af hvilka blott en, huggormen, är
giftig, och tre ödlor samt ett tiotal amfibier, af hvilka senare de
flesta dock endast förekomma i landets sydligaste delar. Angående de
evertebrerade landtdjuren, hvilkas utbredning här naturligtvis ej kan
behandlas, må endast i korthet anmärkas, att molluskfaunan är rätt
artrik och insektlifvet är rikt. Äfven uppe i landets nordligaste
delar finnes ett betydande antal insektarter, särskildt en del
praktfulla, i andra trakter mycket sällsynta fjärilar.
Tydligt är, att i ett land med så stor utsträckning i norr och söder
och med så växlande naturförhållanden som Sverige landfaunan likasom
floran skall gestalta sig mycket olika i olika trakter. Så bestämda
gränser som i fråga om floran kunna emellertid icke uppdragas för
landets särskilda faunistiska områden, då djuren ej i så hög grad
äro beroende af klimatiska förhållanden och grundens beskaffenhet
som växterna och dessutom ofta företaga vidsträckta vandringar in på
områden, hvarest de ej ha sitt egentliga tillhåll. Detta hindrar dock
icke, att en del former kunna sägas hufvudsakligen karakterisera ett,
andra ett annat område, under det åter en del former på passande
lokaler äro spridda öfver landets flesta områden och några öfver
hela landet från de nordligaste fjällen till den skånska slättbygden.
Öfver hela landet äro blott några få vertebrater utbredda, såsom
bland däggdjuren: haren (Lepus timidus), åkersorken (Arvicola
agrestis) och vesslorna (Mustela erminea och nivalis), af hvilka den
senare arten dock är sällsyntare; samt bland fåglarna: krickanden
(Anas crecca), småskraken (Mergus serrator), beckasinerna (Telmatias
major och galli-nago), brockfågeln (Charadrius apricarius),
kärrsnäppan (Tringa alpina), grönbenta snäppan (Totanus glareola),
drillsnäppan (Actitis hypoleucus), sädesärlan (Motacilla alba),
stenskvättan (Saxicola ænanthe) och löfsån-garen (Phyllopseustes
trochilus).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
