Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 447 —
hade nyckeln... min nådige herre behöfde endast
klifva på.»
»Det var tur för er att hitta rätta nyckeln», sade
Bisot med låtsadt allvar, »men det var kanske någon
hvitklädd flicka som var framme igen?»
»Min herre tror naturligtvis hvarken på djäflar
eller spöken», sade Lars vresigt — »men det lär vara
så modet hos visst folk att icke tro på några heliga
ting.»
»Om de femtitusen plåtarna äro borta, lär väl
glädjen för er herre bli måttligt stor.»
»Än sen då, nog får min herre hvad han ska’ ha»,
sade Lars rätt på saken.
»Den där kramhandlaren har smugit omkring här
i skymningen» återtog Bisot efter en stunds tystnad i
lugn ton, »och han är nog ett farligare spöke än många
af de andra.»
»För böfveln, herr kommissarie. Det ska’ en gång
ta slut, sa’ käringen, bet af sig tungan — och inte
värdt vara så orolig som min herre. Mins en så’n
spion som herrn — det var i Krakau... och honom
hängde vi flux i ett träd, för det han skrek om salig
kungen.» —
»Men hvad i Herrans namn går åt er?», hördes
i detsamma Svenskes röst från dörren. — »Hvarför
trummar ni ej och hvarför bultar du med spettet Lars
när det är så tyst i huset att man kan höra dig lång
väg. — Patrullen kan ju vara här inom ett ögonblick.»
»Kors för attan, ers nåd, men kommissarien
frågade mig så enträget...»
»Hur går det?» afbröt Svenske honom häftigt
utan att höra på hans prat, i det han närmade sig.
väggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
