Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 445 —
»Inte ett grand efter honom, sa’ Mobergskan. Det
lilla han fick öfver förra våren ha vännerna ätit upp,
men han dog ändock, som han sade, glad och nöjd ...
och tog nattvarden, viss om ett bättre lif och en
redigare kalkyl.»
»Hm!» sade Lars fundersamt, »då fick väl min
nådige herre dra vefven för sina pengar — och stå
lika barbacka som en annan syndare.»
»Er herre? Hade han då några pengar på det
hållet?»
»Jo, jo men! — Hela femtitusen plåtar.»
Då Bisot icke fortsatte samtalet återtog Lars sitt
arbete.
»Detta är ett både farligt och mödosamt göra»,
återtog Bisot en stund därefter, då Lars på nytt gjorde
ott uppehåll. »De andra skulle nog betala många
tunnor guld om någon talade om det för dem.»
»Tala om? Skulle råda någon försöka.»
»När man stoppats in i rosenkammaren är man
inte farlig.»
»Har väl gått genom ännu tjockare gråstensmurär
i;-; den kammarens och detta midt på ljusa dagen.»
»Då tycker jag att denna tegelmur borde vara
ett lappri», sade Bisot med ett ironiskt ögonkast.
»Men säg, käre, hur var det egentligen med er herres
flykt ur röda Ryssland?. .. Man har hört talats så
mycket därom, fast ingen vet något bestämdt.»
»Tror så rasande väl», sade Lars med ett listigt
ögonkast på Bisot, i det han upptog sina verktyg.
»När tre få veta en sak, vet hèla världen den —
men, nu var det endast två, ser min nådige herre,
som visste något.»
»Är det då en så stor hemlighet?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
