Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 417 ~
och slokig hatt. Nu erinrade hon sig att det var
ackurat samma dräkt som spöket hos gamle grefvens Anna
haft i förra veckan och hvilket till lön för hennes
vänlighet nästan kramat henne till döds.
Den främmande smålog åt Stinas förvirring i det
han tecknade åt henne att vara tyst. Som detta
öfverensstämde med hennes åsikter om spökens vanor, för
att hon icke blindt skulle efterkomma det, skyndade
hon med en viss lättnad om hjärtat, flux på dörren för
att förskansa sig bakom den stängda köksdörren.
»Jag kan hälsa kusin från .andevärlden», hviskade
Svenske i nästa ögonblick, sedan han smugit sig fram
på tå så tyst han kunde, i det han lutade sig ned
öfver Ulrika.
Hon spratt upp som träffad af blixten och vände
sig förvånad mot honom. Hjärtat bultade så att hon
var nära att falla.
Så stodo de en lång stund tysta och sågo
hvarandra i ögonen.
Då de en stund senare sutto vid fönstret
inbegripna i ett intresseradt samtal rörde detta
högmåls-processen. De hade icke tid att tänka för sin egen
sak; allt inom dem rörde sig kring samma punkt: hur
(ie skulle kunna rädda Ulrikas far.
»Vår Herre kan ej vara så grym och
obarmhär-tig», sade Ulrika. »Min" gamle, gode far!...»
Tårarna kommo henne i ögonen vid tanken på
faderns olycka.
»Gråt icke, kära... I pröfningen låter han oss se
sin allsmäktiga hjälp.»
»När en sjukling dör, anstränga sig alla»,
återtog hon tankfullt, »att hjälpa. I sin förtviflan
beskärmar man sig öfver att människan icke har makt att
Carl Svntlkf. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
