Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 34° —
löjtnant Durietz, har stupat. Nästan alla officerare äro
döda eller sårade.
* ’
»Hur må våra plattfötter i denna menuetten?»
ropade kapten Åberg med sin vanliga försmädliga min,
då han under det korta uppehåll, som nu inträdde i
striden, såg sin vän Krabbe andtruten klättra uppför
sluttningen.
»Tackar som frågar! I-Iar min fina bror fått
inskriften klar på ölstopet, ty detta var ett satans fläng,
och tunnor skock...»
Majoren hann icke fullborda meningen, ty i
detsamma kom en trepundig kula, som splittrade lavetten
vid den kanon där han tagit, plats och sände honom
in i evigheten.
Nu rusade fienden fram från alla sidor. Striden
upplöstes i ett vildt handgemäng. Under sin ende
återstående officers, den tappre kapten Ehnbergs befäl,
lyckades det emellertid för västerbottningarne att
slutligen slå sig igenom. Fulla af beundran öfver så mycken
tapperhet, gjorde fienderna honnör för den lilla skaran.
En annan flock, på sin höjd ett tjugutal män,
lyckades uppnå fästningsgrafven och besätta de små husen
innanför fästningsporten: corps de gardet och tullhuset.
Ett nytt uppehåll inträdde i striden som nu varat i
tre timmar. Äfven segraren syntes trött af att kämpa.
Ett ögonblick tyckte man sig höra chamaden blåsas
utanför vindbryggan. Men det var ett misstag, och
de små, hvita flaggor, som här och hvar visat sig på
vallarna, till tecken att fästningen ville dagtinga,
försvunno i krutröken. Skottväxlingen tog åter vid.
Inom några ögonblick voro ryssarne uppe på vallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
