Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII.
olen hade gått ned i de praktfullt skimrande
vågorna. Den ljusa nordlandsnatten stod med
tunga molnskärmar långs synkretsen och bredde
sin slöja öfver den vida, oroliga vattenytan.
En liten däckad ålandsskuta kryssade fram mot den
i fjärran skymtande skärgården. Sorlande föllo vågorna
undan för den skarpa stafven upplösande sig i skum.
Men så enade de sig åter. I yr glädje fradgade de sig
för vinden, som ilat till deras hjälp och den svarta
stafven hade svårt att slita sig lös ur deras frustande
famntag.
Men för hvarje gång kom skutan närmare sitt mål.
Den mörka, blånande randen aftecknade sig allt
skarpare mot himlen, där gula och violetta strimmor nu
började färga den mörka molnväggen.
Det var likväl icke denna tafla som tedde sig för
den person, hvilken, insvept i en vid ryttarkappa, låg
utsträckt på fördäcket af den gungande båten.
Vågornas skvalpande var för honom kanondånet, som
rullade fram öfver nejden och gaf genljud från de mörka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
