- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
280

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 2SO —

och endast göra det till slaf under lustan efter
jord-lifvets timliga gåfvor. — Nej, må stormvinden
borl-ränsa de osunda ångor, som uppstiga från dalarne och
hota att utbreda sig mot de högsta bergtopparnc! —
Må kriget komma och rensa folkstammen från dess
murkna utskott och låta dess ädlare delar skjuta friare
mot höjden.»

»Men skall stormen sträcka sina häijande
verkningar endast till träskens pestångor? Skall den icke
förstöra äfven hyddorna på dalsluttningen och skaka
de fasta slotten på deras klippfästen? Skall han endast
bortrycka de murkna grenarne icke afbryta äfven
stammen? Man måste rädas. — Utan besinning kastar
man sig mot strupen på en fiende, som nyss förut
endast af nåd icke krossat oss till döds. Det är
fördömdt. ... Dixi et Salvavi animam meam! — Dock som
människan är måste hon uppfattas» — afbröt han sig
hastigt, i det han oroligt började gå åter och fram
öfver golfvet. — »Den ynglingen! — Men det är lätt
att ropa på faran, då ingen ser henne ... .»

En knackning på dörren kom honom att stanna
midt i meningen. Ja, han såg rätt; det var verkligen
Svenske som inträdde. Hans bleka anlete bar spår
efter nattens äfventyr på samma gång det skimrade af
lycka och innan biskopen hunnit återkomma till sig
själf och på sitt vanliga metodiska sätt gått igenom
alla frågorna med honom, hade Svenske redan berättat
om allt som händt honom under de sista fyra veckorna.
Han glömde icke heller att omtala nattens äfventyr.

»Har man nämnt mitt namn i Kommissionen?»
Dessa voro de enda ord som undföllo biskopen, då
Svenske slutat.

»Flere gånger hörde jag min vördade morbrors

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free