- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
248

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 248 —

rusade han redet på dörren. »Jag kunde väl tro den
där tjufpojken om något sådant», utropade han, då
han efter en stund kom tillbaka, »och jag som icke
skulle märka det.» —

»Sansa dig, käre», sade biskopen. »Jag satte
själf å nyo upp tecknet åt engelsmannen och din
ohör-samme tjänare kan du straffa i morgon. — Jordskedet
sjunker allt djupare, om än till en början omärkligt»,
återtog han i allvarlig ton, under det att åldermannen
reglade dörren. »Svea land sväfvar redan på branten
af afgrunden; ingen ser den, men fallet varder därför
endast så mycket förfärligare.»

Åldermannen återfick under samtalet småningom
sitt vanliga humör. Men när den väntade
underhandlaren dröjde att infinna sig och klockan led öfver nio,
böljade hans oro på nytt att infinna sig.

»Ett så ohyggligt väder utomhus har man väl
aldrig sett i Juli månad», sade han, i det han, ur stånd
att längre sitta stilla, reste sig i stolen.

»Nå ja, storm och slagregn passa bra i stycke
till dessa fariséers blodsdrömmar», sade biskopen lugnt;
»själfva himlen har skäl att gjuta tårar.»

»Gud skall veta att tiden varder allt sämre och
sämre.» Åldermannen började, i det han så tänkte,
att gå oroligt fram och åter på golfvet. »Allt
försämras, intet förbättras — men är då ryssen verkligen så
farlig att nappas med, som man säger? — I-Ian lär
ju ej hafva ett enda krigsskepp i sjön. Mången
gammal knekt har sagt mig, hur man förr i kampanjerna
kunde taga ända till tjugu ryssar och knyta dem
tillsamman med hakskägget. •

»Dumt snack! — Men tiden är långt framskriden.
Kommer han i kväll?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free