- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
242

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 242 —

»Det säger jag dig, Katrina, att detta lifvet står
jag icke ut med i längden. Alls ingen ro hvarken
natt eller dag. — Utomhus gräl och partier och
inomhus kif och gnäll. — Det är mer än en vanlig
människa kan härda ut med. — Hur vill du väl — svara
då människa — hur vill du att en hederlig borgare
skall kunna stå ut därmed i längden — men det är,
gudbevars, som att predika för döfva öron. — Kom nu
emellertid ihåg, min snälla gumma», fortfor han i
lugnare ton, »att vördig biskopen skall komma på
besök i afton och att vi måste hafva något riktigt godt
till kvällsvarden.»

»Aldrig var det annat», skriade mor Katrina, nu
i sin ordning vred, i den mån hennes äkta hälft visade
sig lugnare till gemötet, »aldrig var det annat än
viktiga besök och hemliga möten. — Bättre vore, synes
det mig, att du något mera tänkte på ditt hus och din
maka än att gifva dig i sällskap med de höga
herrarne . .. och godt till kvällsvard, kantänka! — Trå
må ta’ mig, om det finns ens så mycket som en spicken
fårbog eller ett mögligt skålbröd i huset efter allt ditt
herrfrämmande. — Inte sant, säger du? — för mycket
penningar, säger du! — Men om du och dina partister
sitta hela nätterna i ända, tills tuppen gal, på
Kasten-hof eller Lyktan eller Tre Remmare och låta det ena
ölstopet och den ena bålen marschera in på bordet
efter den andra, då är det ingenting att säga därom,
förstås — då får jag gudbevars tiga och hålla till godo
— hvad min nådige husbonde gör är alltid rätt,
förstås!»

Hon gjorde en försmädlig nigning, i det hon tillade:
»Det är som prästens ord i kyrkan, det...»

»Sa, sa, sa — nu kan det vara slut», utbrast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free