Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 163 —
»Alltid lika anspråkslös, men säg mig då, en
confinance, hvarför tillhör vår store poet alltid
minoriteten?»
»Ack, min nådiga fröken, det är ju en riktig
samvetsfråga för Argus — men hvad skall man väl göra,
då majoriteten endast gör sottiser?»
»Artigt sagdt mot oss, damer af partiet, af vår
artigaste hofman; — men à propos majoriteten, hör
man något nytt om kriget?»
»En naiv fråga till en poet», svarade Dalin
skrattande, i det han ledsagade sitt skratt med en häftig
rörelse på skuldrorna, »vi som endast tänka på sång
och kärlek. — Sådana förtjusande små hattar, som
sitta instuckna under den lilla bröstrosetten — under
själfva hjärtat! Han kunde ju vara färdig att ändra
hela sitt politiska program för lyckan att få vidröra
en dylik talisman.»
»Tyst Ni, herr Näsvis!» sade friherrinnan, i det
hon slog åt honom med solfjädern. »Hen där kommer
ju vår charmante general Stenflycht; han skall tala om
det som Ni icke vill säga oss. — Icke sant, herr
general», fortfor hon, vänd till den inträdande, en gammal
krigare med stel hållning och kärfva anletsdrag, »vi
skola ju snart drifva ryssen från Östersjön?»
»Vill blott Gud vara neutral, skall det vara en
bagatell», svarade generalen, i det han vred upp sina
knäfvelbårar och tog på sig en bister uppsyn. — »Hen
man talar och skrifver nu för tiden om så mycket som
aldrig blir af...»
»Mig synes», invände Dalin med sin egendomliga,
lågmälda röst, »som borde vår svenska Simsons väl
mycket afrakade hår ännu en tid få växa till, innan
man förde ut honom i vapenskramlet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
