- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
53

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Sa-

ligen hafva gjort tillbörlig verkan, om han icke haft
den egenskapen att bryta på finska, hvilket hos hans
åhörare var ägnadt att öka munterheten. Härtill bidrog
äfven Lars, som nu trädde fram. Sedan gammalt var
denne icke synnerligen gynnsamt stämd mot allt hvad
unga adelssprättar hette. Han sökte därför visserligen
till en böljan att med ett godmodigt grin svälja ned
stickorden, som haglade kring honom för hans långa
hår, läppiga strumpor och storkragade ryttarhandskar.
Men man kunde se att gallan sjöd inom honom.

»Blixt och kanoner!» hviskade han i örat på
Svenske, »här går icke an att nappas — vakten kommer
som en Jehu öfver oss och då blir slutet af visan icke rart.»

Men hans unge herre hörde nu icke mer hans råd.
Han hade redan flyttat fram svärdfästet och betraktade
med mörka, hotfulla blickar de skrattande kavaljererna,
som bildat ring kring honom.

»Välan då, go’ herrar», sade han, då skrattet fortfor.
»En mot en! — Och må den som längre vill kackla
sin fransyska rotttälska först dansa för spettet, som ni
behagar kalla det.»

I det han yttrade dessa ord, satte han hatten på
hufvudet och drog ut sin långa värja, med hvilken han
gjorde en duktig släng omkring sig.

»Talar du sådant språk, din vettvilling; och vågar
du till och med förolämpa det sköna franska språket»,
sade Meijersdorff, i det äfven han drog sin värja och
ställde sig i gard mot honom, »skola vi snart se, om
vi icke kunna lära dig à vivre, ma foi!

»Meijersdorff har rätt», läspade Laforme, i det
han sköt sin länstol närmare de stridande, för att så
bekvämt som möjligt åse deras envig, »och det kan
vara ett lika så godt tidsfördrif som något annat att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free