- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
10

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

här på sista tiden blifvit gjorda att göra inhemskt
ylletyg, kan jag därför nogsamt förstå. Det dröjde ju
lång tid innan själfva England kunde frigöra sig från
de holländska fabrikerna. Men allting med måtta;
allting med måtta, säger jag...»

»Är det inte glädjande», inföll den andre, som
blef lugnare i samma mån åldermannen förifrade sig,
»att se huru väl våra styrande, och framför allt vår
skicklige och nitfulle kanslipresident, förstå att gripa
in i nuvarande lyckliga konjunkturer, för att höja vår
kredit på den utländska marknaden?»

»Sköna konjunkturer», atbröt honom åldermannen.
»Hvilket land behöfver bättre fred och stillasittande
än Sverige? Och hvilket land är mindre tjänligt till
aktivitet och krigsrörelser? — Genom våra s. k. stora
konungars slagsmål ha handel och näringar sjunkit ned
i djupaste vanmakt. — Minns fullväl hur för icke länge
sedan skoflickarne måste hämta sina skoremmar från
Danzig; och sutto där inte tyska månglare och sålde
morötter styfvertals på Jakobstorg! För sådan kredit
ger jag ej ett runstycke.»

»Men nu har landet hämtat krafter på nytt!»

»Nog sant! Genom Guds nåd är Sverige stadt i
tilltagande och förkofring; handeln och sjöfarten Okas.
Få vi hålla på en tid i lugn och ro, tror också jag att
vi en dag bli så starka, att vi kunna återtaga hvad
som gått förloradt.»

»Bravo, min herre! Våra tankar äro ju, när allt
kommer till stycket, lika; det är blott om rätta
tidpunkten vi skilja oss. Men gjorde vi inte bäst, såsom
min herre nyss sade, att öfverlämna bestämmandet
därom åt våra politici?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free