Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Formlära - Om bokstafsljudens beteckning - Dubbelt konsonantljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dubbelt konsonantljud. 9
munr), råg (isl. rugr). Med å skrifves desslikes krås (af
krusa), sång (af sjunga) m. fl.
Ä-ljudet tecknas med
a) ä i ord, hvilkas stam har a eller å, t. ex. nämligen (af namn),
spärra (af sparre), fängelse (af fånge);
b) e: 1) i ord, hvilkas stam har e eller i, t. ex. hemta (af hem),
kerna (smör-, isl. kirna), 2) i enskilda namn, främmande ord,
förstafvelsen er- och de tonlösa ändelserna -el, -en, -er, -et,
t. ex. Herman, Wermland, pendel, erfara, ernå, kummel, han
den, seger, fallet, 3) framför och oftast efter j samt merendels
framför lg, rg och rl, t. ex. nej, stjerna, elg, berg, perla, 4)
i räkneord, t. ex. fem, sjette, tvenne.
Anm. Om rätta bruket af o och å och i synnerhet af e och
ä äro meningarna mycket delade, och äro de regler, som här
meddelas, uppsatta i möjligaste öfverensstämmelse med ordens
härledning samt allmänna bruket.
Ö-ljudet tecknas med sin egen bokstaf, t. ex. föda, född, röna, rönn,
direktör. ~~
Dubbelt konsonantljud
tecknas ömsom med enkel (enskrifven) och ömsom med dubbel
(tvåskrifven) konsonant, t. ex. han, hann, min, finn, spalt, kallt.
Dubbelt konsonantljud tecknas vanligen med tvåskrifven
konsonant i slutet af enstafviga ord, t. ex. hatt, trygg, upp, samt i
slutet af grundstafvelse i flerstafviga ord, t. ex. dubb-el, glömm-a, men
med en skrifven, då annan konsonant följer i samma grund
stafvelse, t. ex. kraft, filt, sort, qvist.
Anm. C, J, K, V och X tvåskrifvas ej vid tecknande af
dubbelt ljud.
B tvåskrifves alltid vid dubbelt ljud, t. ex. gnabb, stubb, dubba, snabbt.
D tvåskrifves vid dubbelt ljud, utom framför -t i samma stafvelse,
t. ex. klädd, klädt, stödt.
F tvåskrifves vid dubbelt ljud utom framför konsonant i samma
grundsta fvelse, t. ex. straff, knuffa, hafs, saftig.
G skrifves enkelt, då det i sam m a grundstafvelse åtföljes af kon
sonant, t. ex. bygd, flygt, bugt-ig, flygt-ig, framför böjningsändelser,
som börja med -d eller -t, t. ex. byg-de, byg-t, byg-d, njug-t, snyg-t
och framför härledningsändelserna -lig, -nad, -ning, t. ex. hyg-lig,
byg-nad, byg-ning.
L tvåskrifves vid dubbelt ljud, t. ex. allt, kallt, snällt, utom framför
verbs böjningsändelser, som börja med -d eller -t, t. ex. fäl-de,
fäl-t, fäl-d, stäl-de, stäl-t, stäl-d.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
