Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från Anjalamannen Carl Hnrik Klick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 Bref från Anjalamannen Carl Henrik Klick.
mycket däraf, som intet just så väl kan fattas i pennan.
I alt har jag sedt, at Den högste Välgöraren aldrig öfver-
gifver den, som sätter sitt hopp och sin lit till honom,
och at försynen i sinom tid vet at af et ondt frambringa
det goda samt at för en dygdig menniska, hvilken uti
sitt hjertas enfald söker tröst 1 religion, intet gifves nå-
got absolut ondt. Hvad är detta lifvet, at man gör så
mycket larm af det? En dröm, en rök, en flächt, en kort
vandring säga en del af de declamateurer, som kalla sig
philosopher; och härutinnan torde de intet just hafva så
mycket orätt. Under denna tid har jag varit liksom ....
hvar får jag en passande liknelse? . . . . Jo, liksom en
af de stora spånor, hvilka vi fordom släppte ned för fal-
let vid öfre qvarnen på Svartå; ibland rusade de fram i
en viss direction med en förskräckelig hastighet, ibland
dukade de under, ibland kommo de åter up, ibland kommo
de i en virfvel och svarfvades ikring, så 1 bakvatnet, så
åter i virfveln, tills de slutligen väl skakade och slängde
hunno ner i lugnvatnet. Sic ego. Nu sitter jag här, och
alt vore väl, om jag icke vore skild från alla slags landt-
nöjen, som jag älskar, hafvande ända till äckel at välja
på dem, som naturligtvis finnas i en af de brillantaste
städer i Europa. Ach! huru litet äro de icke gjorde för
mig. Mascerader, spectacel, clubbs, concerter, sälskaper,
alt ville jag med glädje gifva för at kunna få göra en af
de jagt courser, som vi fordom roade oss med. Bort med
nöjen, där man ej finner et förtroligt samtal, et lättköpt
nöje, som ärbjuder sig sjelf! Dessa många inventioner
at ha roligt förekommer mig liksom en af hypocondre
slö och trög menniska ville kittla sig för at skratta och
blifva vid godt humeur. Nej, gif mig simple, enfaldige
nöjen och en vän som förstår mig, resten cederar jag af
hjertat gjerna åt dem, som äro för höge, för rike, för
store, at ha lof roa sig af själ och hjerta. En Vän! —
Hvad innefattar det ordet icke mycket! Jag har altid
kändt vidden däraf, äfven i de yra år, då man är mer-
endels nog för sig sjelf, men aldrig bättre än nu, då jag
är skild från alle mine ungdoms vänner och icke fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
