Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad ur Garlsborgs grevskaps historia 1852-1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han därvid följde order från Stockholm, såsom i afseende
på taxeringen af böndernas prestationer till
kungsgårdsbyggningen och tjäruleveranserna, hvilken sistnämda fråga,
som redan vid 1657 års slut föranledde så mycken split,
under det följande året rentaf skulle sätta i harnesk mot
hauptmannen såväl bönder som borgarena i staden.
På våren 1658 skrifver hauptmannen till kamreraren,
huru han redan en lång tid bortåt med stor åstundan
förväntat någon skrifvelse ifrån honom „och dock icke
njutit den lyckan".
„Jag hade sannerligen", skrifver han vidare, „icke ringa
orsak till att skynda till min nådiga öfverhet, förty jag är så
omhvärfd med missgynnande och afundsfulla menniskor, så att jag
det icke för Gud eller någon menniska nogsamt beklaga kan".
Blefve han icke Carl Nilsson qvitt, så måste han afstå,
„ehuruväl jag med hjerta, flit och trohet ville tjena min nådige herre
och grefve i alla mina lifsdagar, men sant är det, ingen
borgmästare vill jag gerna låta mig cojonera, fastän han vore en tysk,
mer förfaren än denne och hade ätliga tusen daler.[1]
Såsom föregående året kallade hauptmannen äfven
för år 1658 skriftligen allmogen i Lappo socken att komma
ned till Carleborg med sin tjära till afbetalning af förra
rester och för det löpande årets utlagor. Bönderna
infunno sig, men borgarena ville ej heller nu tillåta dem
till hauptmannen lemna sin tjära, utan erbjödo sig i
stället att försträcka dem penningar, men hauptmannen
vägrade att gå in därpå. Då därföre ingen uppgörelse kunde
komma till stånd, lät borgmästaren sina tvenne drängar
gå i hvar sin tjärubåt, och gjorde borgarena på samma
sätt och fördes så båtarna dels till borgmästarens
beckpanna, dels till borgarenas bodar. Tre af hufvudmännen
bland bönderna, hvilka gåfvo signal åt de öfriga att ro
bort med sina båtar, lät emellertid hauptmannen sätta „i
kistan". Följande dag skickade borgmästaren och rådet
till hauptmannen tvenne personer såsom ombud med
erbjudande att betala för hela Lappo socken den tjära,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
