Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad ur Garlsborgs grevskaps historia 1852-1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behag. Med allmogen kom han likaledes i delo, då
bonden och borgarne slöto sig ihop emot honom. De
största svårigheterna träffade honom dock från hans närmaste
medtjenstemäns sida. Vi få i det följande tillfälle att
beröra dessa särskilda förhållanden, som belysa
grefskapets inre historia vid denna tid.
Redan Freese hade ondgjorts öfver ortens
presterskap. „Vidare synes mig nödigt vara att andraga",
skrifver han, „den stora oriktighet, som här i landet af presterna
är inritad, som länge varit hafver och än är, i det de allt
härtill som landets öfverhet hafva regerat". Närmaste
anledningen till Freeses klagomål gälde uppbörden af
kyrkotionden inom Ny OCarleby socken. Freese skrifver
härom följande:
„Först när han [den gamle kyrkoherden i Ny Carleby, Jacob
Jacobi Carlman] förnam, att jag hela socknens kyrkotionde instämde
och han (efter Sveriges vana) sin tertial utur herreboden taga
skulle, lyste han icke efter min begäran, utan stämde först efter
den gamla eller galna vanan sin tertial ut af hvilka byar honom
bäst syntes och sedan 8 dagar efter de andra 2 delar till Gr.
Exc., af hvilka honom ock syntes; nu hade jag då strax fuller
tänkt att köra bonden därmed tillbaka igen, men jag tordes icke
för spanmålens uppätande och däraf sedan följande stora rest
skull, tog alltså denna gången emot till vidare tillkännagifvande.
Jag förmodar på framtiden Hans Gr. Exc. icke lider presten
väljer sin tertial och gifver det öfriga till öfverheten. Nu äro fuller
ändå många besvär, som icke så mycket mig eller tjensten angå,
utan socknen och staden, hvilket (synnerlig socknen) mig många
resor med suckan hafva angifvit, men såsom jag icke gerna (utan
viss argument) hafver velat lägga mig emot presterskapet, ej heller
gör jag det ännu, utan ställer allenast sanningen i herr
kamrerarens bästvetande consideration".
Äfven hauptmannen skulle redan vid sitt första
tillträde till tjensten få erfara, hvilket motstånd från kyrkans
män skulle möta den grefliga myndigheten. Den gamle
kyrkoherden afled, och ett nytt prestval förestod således.
Enkan gjorde allt för att sonen Knut, som inemot
10 år såsom kaplan hade biträdt sin fader, skulle blifva
hans efterträdare och hon dermed få sitta i orubbadt bo
i prestgården. Grefvens val föll emellertid på konrektorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
