Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dygdens sångare - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 10
SVENSKA GESTALTER
III.
Första intrycket af den Newtonska ålderns
begynnande æra var en underbar, berusande
segerfröjd: Huttens bevingade ord om glädjen af att lefva
i den nya vetenskapens århundrade kommo för andra
gången på tänkarnes läppar. Redan utgifvaren af
Newtons »Principia», Halley, daterar från desamma
en ny epok af oöfverskådlig glans och nämner
attraktionens skald en Icarus, hvilken nått himmelen.
Voltaire skildrar i sin »Epitre sur la Philosophie
de Newton» änglarna själfva såsom svartsjuka på
den dödliga människoandens odödliga triumfer:
Confidents de très Haut, substances étemelles
Qui brülez de ses feux, qui couvrez de vos ailes
Le tröne oü votre maitre est assis parmi vous,
Parlez: du Grand Newton n’étiez vous point jaloux?
Så utbredde sig i sinnena en svindlande
beundran inför de upptäckter, som satt i människornas
händer nyckeln till världsalltets hemligheter. Det
kändes som ingen gräns längre fanns för snillets
kraft. Hvart nådde icke människoanden? Den
kunde beräkna planeternas vägar genom rymden
och berätta jordklotets historia från långt äldre tid
än den dag, då Eva plockade kunskapens frukt i
Edens trädgård. Lika väl som det oändliga
omkring sig, pejlade den det oändliga inom sig själf,
kontrollerade tankens eget sätt att tänka, som man
kontrollerar ett urs sätt att gå. Det mest
hemlighetsfulla af allt, lifsprocessens mysterium, började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
