Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU NORDENFLYCHT
51
öfver landet. Ingen hade som hon stängt sig inne
i sin sorg såsom i en dunkel klostercell och dag
och natt i vers utgjutit sitt kval. Hos de äldre
skalderna doldes dessutom gärna det personliga
åtminstone delvis af den litterära formens yttre
apparat, vare sig stämningens infattning var religiös eller
mytologisk, medan hos fru Nordenflycht känslan
strömmade fram direkt och klart som vattnet vid
källsprångets upprinnelse. Ju mer gripen hon är
af sin stämning, dess mer försmår hon hvarje
vedertagen stil, folkvisans, pastoralens eller psalmens, dess
närmare kommer hennes dikt talspråkets oklädda
enkelhet, och härutinnan är redan denna första
svenska känslodiktare enastående i hela vår poesi.
Dessa drag framträdde redan i fru
Norden-flychts sorgevers öfver Tidemans död. Jag anför
första och sista strofen af den yppersta bland dessa
dikter, »Floes saknad»:
Hvar är du nu, min sinnes vän?
Hvar är min ledare?
Hvart sku min ögon vändas hän,
att de må dig få se?
De famla fåfängt världen kring;
men ej i något skapadt ting
mer finna dig igen.
Den klarhet, som omgifver dig:
det ljus din själ nu har,
kan ej begripas utaf mig,
som går i mörkret kvar.
Jag ser en stråle blott däraf,
men du i detta ljusets haf
fördjupas mer och mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
