Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KAROLINSKA TIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När slottsbygget efter år 1728 ånyo upptogs på allvar, hade ledningen af
arbetet, som hufvudsakligen gällde inredning och dekoration, som ofvan nämnts
öfverlämnats åt den unge Karl Gustaf Tessin. Utbildad i Frankrike hyste han
en liflig beundran för detta lands konst och konstnärer, och då inhemska krafter
icke funnos att tillgå för utförandet af de för slottets fullbordande nödvändiga
arbeten, afreste han redan på hösten samma år till Paris för att därifrån hemföra
såväl modeller som konstnärer och handtverkare. År 1731 afreste hans
medarbetare Karl Hårleman i liknande syfte till Paris.
Sedan ett försök att anställa Tiepolo och därefter Pater och Oudry
misslyckats på grund af deras höga löneanspråk, lyckades Hårleman år 1732 att
uppgöra kontrakt med den talangfulle figurmålaren Guillaume Thomas Taraval,
ornamentsmålarne Nicolas Deslaviers och Lambert Donnay samt bildhuggarne
Antoine Bellette och Michel Lelièvre, hvilka, åtföljda af några underordnade
medhjälpare, anlände till Stockholm redan samma år. Senare kommo andra,
bland hvilka bildhuggaren Jacques Philippe Bouchardon († 1753) och hans
efterträdare Pierre Larcheveque († 1778) äro de mest betydande. Genom
denna andra franska konstnärskoloni och under ledning af K. G. Tessin och Hårleman
infördes i Sverige rokokons konst i en gestalt, som nära anslöt sig till de former,
som i Frankrike, stilartens hemland, utbildats af dess ledande konstnärer,
Oppenort, Meissonnier, Boucher och andra.
I de präktiga trapphusen (se plansch) med sina omväxlande kolonnordningar
och bågställningar och med sina målade arkitekturperspektiv, märkas ännu de
tessinska traditionerna. Blott de sirliga trappräckena af smidt järn i rikaste
rokoko tala här om den nya stilriktningen. Taraval afslutar nu de under förra
perioden påbörjade östra gemaken i festvåningen. Italienarne Domenico Francia
och Ferretti måla plafonden i det närbelägna nordöstra hörnrummet (norra delen
af nuvarande »Hvita hafvet»). — De strängare arkitektoniska formerna, pelar- och
kolonnordningar äro här försvunna, väggarna indelas i ramverk fyllda af målningar
eller gobelänger. Plafonderna indelas ej längre i större och mindre fält; färgerna
blifva ljusare, kompositionerna lättare, enklare och mindre figurrika.
Från denna period härstamma rikssalen i södra längan med sin kolonnarkitektur
och sin rika skulpturala utsmyckning, slottskapellet (se plansch) i östra delen af
samma flygel, med sin om Tessin erinrande dekoration, med ett ståtligt
barockaltare, ett präktigt orgelverk och med en af Taraval målad plafond, vidare det i
nordöstra sidoflygeln belägna biblioteket (nu Lifrustkammaren) med sina i ek
utförda dörrar och paneler, samt dessutom räckor af mindre rum i första våningen.
— Bland de här arbetande konstnärerna finna vi äfven svenskarne Hoffman och
Joh. Pasch. I de rum, hvilka här ofvan i korthet omnämnts, mötas vi af hela
denna formvärld af sirligt ramverk, girlander, musslor, vingar och femuddiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
