Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KAROLINSKA TIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nils Bielke († 1716), den berömde segraren i slaget vid Lund, kejserlig
fältmarskalkslöjtnant och romersk riksgrefve. Byggnadsarbetena börjades under
ledning af den förut omnämnde vice stadsarkitekten i Stockholm Mattias Spihler
efter Nikodemus Tessin d. ä:s plan år 1675. Redan omkring 1679 synes det
som om byggnaden varit färdig till sina hufvuddelar. Åren 1676—81 arbetades
på inredningen i den nedersta våningen: Hans Brehmer och Baltzer Friedrich
målade taken. Med dekorationen af de öfre våningarna började man först 1697;
år 1701 blef taket i den så kallade rikssalen dekoreradt af den italienske
stuckatören Giuseppe Marchi, som äfven var verksam vid Drottningholm.
Slottskapellet blef färdigt först 1711, och under åren 1708—10 arbetades på den
själfständiga byggnad, som inneslöt biblioteket och rustkammaren.
Ett omisskännligt släkttycke med de förut omnämnda samtida anläggningarna,
Mälsåker och Eriksberg, visar sig icke blott i den allmänna arkitektoniska
anordningen utan äfven i enskildheterna i takformer, gesimser, konsoler, lisener och
fönsterinramningar. Till samma grupp hör äfven Sjö i Uppland. Särdeles intressant
är Salsta genom den konstrika, präktigt genomförda grupperingen af många
olikartade, till stor del ännu kvarstående byggnader omkring själfva hufvudbyggningen,
som är så karakteristisk för tiden. (Jfr Suecia.)
Grundplanen visar en tämligen djup rektangel — hvari troligen den äldre
byggningen ingått —, från hvilken framspringa midtrisaliter och på framsidan
tvenne hörnpaviljonger. Väggarna äro indelade med lisener och afslutas
ofvanför risaliterna och omkring flyglarna medelst kraftiga konsolgesimser. Storartad
är den emellan flyglarna anordnade terrassen med sin fritrappa, erinrande om
Mälsåker. Liksom å de öfriga här omnämnda slotten från samma tid, företer
anordningen af taken en rik omväxling.
I såväl tak- som dörrdekorationen i den nedersta våningen härskar samma
smak som på Drottningholm: målade reliefimitationer i grisaille på mörk botten,
föreställande antikt bladverk, monogram, troféer och dylikt. Den af Guiseppe
Marchi dekorerade »kungssalen» erinrar likaledes om samtida arbeten i rikssalen å
Drottningholm. I den något yngre dekorationen af biblioteksbyggnaden spårar
man ett inflytande af Bérains stil, ehuru i en tämligen rå och handtverksmässig
efterbildning.
Från släkten Bielke öfvergick Salsta 1756 till Brahesläkten, som 1873
öfverlämnade godset åt ett aktiebolag, bestående af familjens medlemmar. De
synnerligen rika samlingarna af konstföremål, böcker och vapen hade till större delen
redan förut blifvit öfverflyttade till Skokloster. I sitt nuvarande tillstånd ser
slottet tämligen ödsligt ut, både in- och utvändigt.
Steninge. Det af Nikodemus Tessin d. y. utförda Steninge (se plansch)
bildar trots mycken likhet dock en afgjord och intressant motsats till de ofvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
