Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KAROLINSKA TIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det är ett dubbeltak af en i Sverige under 1600-talet ingalunda ovanlig typ, med
en låg lodrät vägg mellan de båda afsatserna. Ett afvikande drag är, att den
undre kraftigare delen här har en svängd karnisformig profil. Den konstnärliga
anordningen och utsmyckningen af detta tak tyckes hafva synnerligen intresserat
den spekulativt anlagde konstnären. Man har här sökt att symboliskt framställa
det svenska ridderskapets valspråk »Arte et Marte». Åtta statyer, tre på hvar
och en af de två frontispiserna, två på takåsen, pryda det rikt profilerade taket.
Detta smyckades ytterligare af fyra pyramider med därå hvilande fyrkulor i stället
för skorstenar, samt mellan dem midt på taket »ett altar efter antic manier gjordt,
mitt uthur hwilkett röken ochså utdrifwes». »Borde fördenskull bemälte tvenne
beläter (på takåsen) representera sådana dygdher, för hvilkas defention skull en
Riddersman borde ofra lif och blodh, hvilket ofrande igenom samma altar kan
förstås och representeras.» Tankegången är i högsta grad karakteristisk för hela
den lärda och förståndsmässiga senklassiska smakriktningen. I frontispiserna
slutligen skulle man framställa »böcker, matematiska instrument, så och krigs gewär och
munition sammanblandade i en hop till att bemärka att Riddareståndet dependerar
af desse tvänne studier, nembligen Civiliske och Militaris». Programmet blef under
de följande åren 1662—1667 till alla delar genomfördt af bildhuggarne Heinrich
Lichtenberg och Jean Baptiste Dusart.
Samtidigt fortsattes inrednings- och dekorationsarbetena i det inre. Jämte
den stora salen med tillhörande arbetsrum funnos särskilda gemak afsedda för
»bröllopsväsendet» och de »solenna samqvämen» samt ett brudgemak med alkov.
Allt detta är länge sedan förändradt. Af de ursprungliga anordningarna återstå
egentligen endast den stora trappan, ett verk af Jean de la Vallée, samt i
riddarsalen David Klöcker-Ehrenstrahls (1629—1698) stora målade plafond, Suecia
hyllad af dygder, konster och vetenskaper, en väldig allegorisk framställning i
tidens stil. Trapphuset, en anläggning efter ursprungligen italienskt mönster, af
mäktiga ehuru något tunga och tryckta proportioner, intager en tredjedel af hela
huset och är utan tvifvel alltför kolossalt för byggnaden, sådan denna efter alla
afknappningar i planen omsider gestaltade sig. Den dubbelarmade, ståtliga
anläggningen i mörk, svensk marmor, med af pilastrar indelade väggar, utgjorde
samtidens stolthet. Den gamle presidenten Israel Lagerfelt säger härom vid
riksdagen 1668: »Trappan som här byggd är, förmoder man skall vara så skiön, som
den eij så lät annorstädes finnas skall, men så skall ingen troo hwadh för
penningar densamma ochså kostat.» — Jämte takanordningen äro de rika
stenhuggeriarbetena å väggarna och kring fönstren af stort intresse (bild 95).
Visserligen hade byggnaden ej blifvit hvad den från början var afsedd att
vara, men den afknappning i den ursprungliga planen, som ägt rum, motsvarade
på det allra närmaste de förändringar i det första riksståndets ställning, som under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
