Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I. VASATIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Konstens allmänna skaplynne.
Den äldre Vasatiden, 1530—1600.
Under ofvan skildrade förhållanden framträder i Sverige renässansens konst,
stödd och hägnad af konstälskande furstar, väsentligen utöfvad af inkallade
främlingar af tysk och nederländsk härkomst. Liksom i de öfriga germanska länderna
är det estetiska intresset till en början hufvudsakligen riktadt på de dekorativa
detaljerna. Renässansformerna ha äfven här först framträdt i smått och i lekfull
efterbildning, t. ex. i de typografiska ornamenten och illustrationerna, å
bokbandens blindpressningar eller i andra produkter af konstindustrien, i väfda och
sömmade mönster, å metallarbeten o. dyl. Först senare framträda de inom den
egentliga arkitekturen. En byggnads grundplan och indelning, de olika partiernas
gruppering bestämmes i det hela af vanan eller tillfälligheten. Här är
medeltidskaraktären ännu förhärskande. De större slotten utgöras af med hvarandra kring
en öppen gård sammanbyggda längor med runda eller fyrkantiga hörntorn. De
smärre fasta husen bibehålla den medeltida formen af en massiv rektangel med
eller utan trapptorn. Karaktären af det yttre är fästningsartad. Materialet synes
hafva valts utan större omsorg och består hufvudsakligen af gråsten, blandad
med tegel. Murytorna äro i regeln släta och ofördelade, fönsterläget är
oregelbundet, den inre indelningen är den enklaste med genomgående tvärväggar från
den ena långväggen till den andra. Förbindelsen mellan de olika våningarna
liksom mellan rummen i samma våning är tafatt och bristfällig genom många och
obekväma trappor, än raka och branta, än anlagda i spiral i själfva murarna.
Man sträfvar dock åt renässansidealet, att åstadkomma regelbundenhet och
sammanhang mellan de olika delarna. Man har ej varit okunnig om de samtida
arkitektböckerna. I Erik XIV:s boksamling fanns, såsom redan är nämndt, en
Vitruvius; man torde också hafva känt Serlios stora arkitekturverk, möjligen äfven
Philibert de l’Orme och du Cerceau. — Konung Johan III:s bref förråda en
kännedom om arkitektoniska termer, som synes vara grundad på direkta studier, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Jan 5 01:50:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svenbygg/0021.html
