Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. VASATIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bringa ett påbörjadt företag till ett lyckligt slut. Han fortsätter sin faders
verksamhet i Stockholm, Kalmar, Vadstena, Uppsala och Svartsjö och utsträcker
därjämte sina omsorger till en mängd både nya och gamla byggnader i alla delar
af riket, icke blott i det egentliga Sverige utan äfven i Finland och Estland.
Mot århundradets slut inträder en förändring i förhållandena. Konung Johan
efterträdes vid sin död (1592) af sin i katolska läran uppfostrade son Sigismund,
sedan 1587 vald konung i Polen. Våldsamma strider utbryta mellan ett
katolskt-legitimistiskt och ett protestantiskt-nationellt parti under ledning af hertig Karl,
ur hvilka det senare afgår med segern, och dessa stridigheter upptaga
århundradets slut.
De senare regenterna af Vasahuset sakna ingalunda sinne för konsten.
Sigismund intager som utöfvande konstnär en visserligen anspråkslös plats i sitt
nya fäderneslands konsthistoria. Karl IX skaffar sig en tafvelsamling och är
äfven han en flitig byggherre, när omständigheterna sådant medgifva; de numera
förstörda slotten i Nyköping och i Eskilstuna gaf han det utseende de hafva på
afbildningar från midten af 1600-talet, slotten Gripsholm, Tynnelsö och Örebro
bevara ännu flera minnen från den tid, då han var hertig af Södermanland.
Gustaf II Adolfs omfattande intresse räckte till äfven på detta område, om
det också hufvudsakligen var rikets fästningar, som voro föremål för hans
omsorger. Hans dotter, drottning Kristina, är en öfvervägande estetisk men
opraktisk och ofruktbar personlighet. Arbetsfördelningen måste i följd af de större
förhållandena genomföras äfven på detta område, och regenterna kunde ej spela
samma ledande roll i de konstnärliga företagen som deras föregångare.
Konsten förlorar härigenom sin prägel af hofkonst och i sammanhang
härmed en del af sitt förnäma väsen men vinner i stället i praktisk användbarhet
och en allmännare utbredning. Den adel, som nu växer upp som rikets och
konungamaktens tjänare, har erhållit sin uppfostran, åtminstone delvis, i utlandet vid
de nya protestantiska universiteten, den är historiskt, juridiskt och teologiskt bildad,
språkkunnig, med vidgade vyer och stegrade anspråk på njutning och på lifvets
bekvämligheter. Af någon finare konstnärlig art är ej denna bildning; för
figurframställningens konst, vare sig det gäller målning eller skulptur, är sinnet föga
utbildadt, men man börjar att älska prakt och ståt i de närmaste omgifningarna
med rymliga bostäder, en ståtlig inredning, många tjänare, dyrbart bohag, sköna
kläder och vapen, och det af högadeln gifna exemplet följes efter förmåga af de
öfriga förmögnare klasserna, det allt mäktigare högre prästeståndet och det
uppblomstrande borgarståndet.
Konstnärerna. Under hela denna period är byggnadskonsten med hvad
därtill hörer den förnämsta af konstarterna. Skulpturen medverkar till byggnadernas
prydande medelst gafvel- och portalfigurer m. m. och uppträder något så när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
