- Project Runeberg -  Den Svenske Lotsen utgifven af Kongl. Sjökarte-kontoret /
35

(1869) Author: Thorsten Arwidsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kattegatt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


ANDRA KAPITLET.


SVENSKA KUSTEN FRÅN NIDINGEN TILL ÖRESUND.



Kompassens missvisning år 1869: vid Nidingen 14° W; vid Öresund = 13½° W;
aftager v. p. 10′ årligen.

§ 1. Allmänna anmärkningar.



Strömsättning (m. m. 1, 2), ebb och flod (m. 3), isläggning och issignaler (m. m. 4, 5),
vindar (m. 6), lotsar (m. 7) och fyrar (m. m. 8—12).

226. Kusten från Nidingen till Warberg är bergig, kal och temligen hög samt
har utanföre sig flere öar och holmar (fört. 21, pl. 6); söder om Warberg finnes
deremot icke någon skärgård. Omkring Morup är kusten låg samt har ljust
utseende; på 1½ mils afstånd från kusten höjer landet sig åter och de i SO från
Warberg belägne Nackhällebergen äro höga samt synas 4 till 5 mil till sjös (fört. 24,
pl. 6). Söder om Falkenberg är kusten bergig (fört. 25, pl. 7) och den något
öfver 1 mil norr om Halmstad belägne Nyårs åsen synes ganska långt till sjös. Straxt
norr om Tylön, wester om Halmstad, ligga vid stranden några sandkullar, som
genom sin ljusa färg skilja sig från den öfriga kusten. Laholmsbugtens östra strand
är låg och ljus till färgen.

227. Längs NO-sidan af den halfö, som bildas af Laholmsbugten och Skelderviken,
sträcker sig i NW- och SO-lig riktning en stor och hög bergås, kallad Hallands
ås,
hvilken från sjön synes på 6 till 7 mils afstånd samt har ett temligen slätt och
jemnt utseende. På närmare håll och från NW synas öfver bergets kam några kullar
med långa, jemnsluttande sidor; dessa kullar ligga på NW-delen af åsen och den
största af dem kallas Knösen, men äfven Hofs kulle och falska Kullen, den sednare
benämningen uppkommen deraf, att den eger någon likhet med Kullen, norr om
inloppet till Öresund, hvarigenom den under disigt väder någongång blifvit förblandad
med den sednare. Med någon uppmärksamhet bör ett sådant misstag dock icke
kunna inträffa, serdeles om man ihogkommer, att Kullabergen hafva flere bergtoppar
med branta och ojemna sidor (fört. 27, pl. 7 och fört. 29, pl. 8).

228. På yttre udden af den halfö, som bildas af Skelderviken och mynningen
till Öresund, ligga de höga och branta Kullabergen, hvilka på 6 till 7 mils afstånd
till sjös synas som tre branta öar. De högsta bergtopparne kallas Östra och Westra
Högkullen;
den östra är brant på östra och afsluttande på westra sidan; de öfrige
topparne hafva branta och ojemna sidor.

229. Utom Kullen och Hallands ås, som äro de bästa känningarne på denna
kuststräcka, gifva äfven Morup Tånges fyr (m. 240) och i synnerhet Warbergs
fästning (m. 236) god rättelse för kustseglingen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:33:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svelots/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free