Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392 RESA I DALARNE 1842.
kort förut på nationssalen hade helgat Zedritz såsom heders-
ledamot, voro de första tal jag hållit utom vid promotionen 1839,
Efter vårterminens slut kom en angenäm sommar. Med
Carl Johans stipendium i handen fann jag mig hafva råd att
företaga en längre utflygt än under det föregående året. Det
gälde nu en rundresa i Dalarne. Det var ej dyrt att resa
den tiden, då skjutspenningarna voro 24 skillingar (50 öre)
för en mil på landet och 30 skillingar vid skjuts från stä-
derna.
Den 26 juni for jag med min mor och min syster till
Vesterås för att besöka min farmor. Derifrån anträddes den
egentliga Dalresan den 4 juli. Färden den första dagen gick
genom Skultuna, Haraker och Vester Fernebo socknar till
Hästbäck och Vester V åla prestgård. Vädret var vackert, när
jag reste ut från Vesterås, men vid Hästbäck kom en hastigt
öfvergående regnskur, som efterföljdes af det klaraste solsken.
Sällan är naturen så skön, som när himmelen klarnar efter
ett friskt regn. Daggdropparne, fuktigheten på gräset sätta
en frisk färg, naturen ser lefvande ut. Så var det nu, och
äfven menniskolifvets rörelser verkade med behagliga intryck.
Hammarslagen vid Engelsbergs bruk gladde mig genom teck-
nen de gåfvo, att verksamma menniskor arbetade. I Våla
prestgård hade jag att besöka ett par studentbekanta, två unga
magistrar Lyrberg, söner af socknens prost. Hjertligt mot-
tagen, omgifven af välvillig gästfrihet, vistades jag der den
följande dagen och reste derefter till Fagersta bruk, hvilket
ställe jag hade sett under min första Dalresa (1831) och läng-
tade att återse, ty Fagersta är ett mycket vackert ställe. Der
var jag också bekant med sönerna i huset, Carl von Stocken-
ström och hans broder Erik, och jag tillbragte der en treflig
och vacker sommarafton samt en del af den följande dagen.
Icke det minst intressanta under detta besök vid Fagersta
var, att jag fick återse min barndoms lekkamrat, den döf-
stumma fröken von Stockenström. För öfrigt intresserade mig
denna del af min resa mycket för sjelfva landets skull. Bergs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
