Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 VÄNSKAPSIDEALET.
ty vi voro nästan oskiljaktiga. Vi sammanträffade dagligen,
dels på föreläsningar och under vägen deriírån, dels besökte
vi hvarandra tidt och ofta på våra rum. Jag längtade med
sådan brinnande ifver efter att få se honom, vara i hans när-
het och tala vid honom, att jag blott med svårighet kunde
förmå mig att gå gatan fram förbi huset, der han bodde,
utan att gå upp till honom, om också blott för några ögon-
blick, men jag trugade mig stundom att ga förbi, ty jag fruk-
tade att vara efterhängsen och störa honom i hans sysselsätt-
ningar. Men jag ser af mina korta dagboksanteckningar från
denna tid, att knappt någon dag gick förbi, då vi icke träf-
fades någon stund, och det är mig en glädje, att jag ser, huru
han besökte mig ungefär lika ofta, som jag besökte honom.
Samtalsämnen saknades aldrig. Detta umgänge på två man
hand jemte det lilla umgänge, vi íör öfrigt underhöllo, hvar
på sitt håll, jag med nationskamraterna och Leijonhufvud med
några medlemmar af Östgöta nation, som han genom Feilitzen
hade lärt känna, gjorde ett visst intrång på det trägna arbetet,
men nog tror jag, att öfver hufvud 12-15 timmar dagligen
användes på ordentligt arbete, och vi hade ju kommit öfver-
ens om att vara flitiga studenter. Hade vi lefvat på annat
sätt, skulle vi tyckt oss vara lata studenter.
Och jag medgifver icke, att vi hade orätt. Min egen er-
farenhet lärde mig just nu, att för en ung person vid tjugu
års ålder med god helsa och oförderfvad kropp är det alls
icke för mycket att arbeta, på sätt vi nu gjorde. Jag led alls
ingen skada deraf. Det måste väl vara menniskans bestäm-
melse att bruka sina krafter i ordentlig sysselsättning, men
icke att äta, sofva och leka lika lång tid, som man arbetar,
och kanske längre. Det vore besynnerligt, om det skulle vara
för mycket, att inemot två tredjedelar af dygnet användas på
sådant, som måste anses vara den egentliga bestämmelsen, och
en tredjedel eller litet mera på ätandet, sofvandet och det
öfriga. Tillfälliga undantag och vederqvickelsedagar må dess-
utom alltför gerna medgifvas. Jag vill dessutom säga ett ord
till dem, hvilka tala så ömt och beskedligt om s. k. öfver-
ansträngning, och till dem, hvilka höra så gerna på detta talet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
