Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var uti det gamla Rom. Jag satt uti mitt rum;
På himlens azurherrlighet jag länge skådat stum.
I trägårdstäppan nedanför stod allt i flor och glans:
Citronens guldklot, bjärt stack af mot bladens dunkla
krans.
Jag var så sällsamt vek till mods i denna dagens frid;
Jag hörde pifferaro’ns ton från gränden närmst invid.
Madonnans bild i murens nisch han drog med spel förbi.
Mitt öra, följde medvetslöst säckpipans melodi.
Jag vet ej, hvarför blicken sjönk bland böcker på mitt
bord,
På Bellman, tjusaren Tegnér, på skalderna från nord.
Mitt hjerta slog så aningsfullt, — och så det föll sig, att
En liten bortglömd almanack jag af en slump fick fatt.
Jag bläddrade och bläddrade, och nu jag först förstod,
Hur tiden skenat bort med mig vid Tiberns gula flod.
December! — Är det möjligt väl? Jag såg ej snö i år! —
December tjugufjerde — ack, det som en blixt mig slår.
Mitt land, mitt land, hur mår mitt land med marken
hvit af snö,
Med julefrid och juleljus och bjällerklang på sjö?
Jag har ej hem, jag har ej härd, jag har ej eget bo.
Månn’ någon ännu mins mig der? Mitt hjerta
hviskar: jo.
Gud signe dig, mitt eget land, och lyse öfver dig
AU fridens klarhet; sedan må allting bli mörkt för
mig-Må kornet spira under snö, der det i mull är satt,
Och må det växa mycket bröd i Sveas norrskensnatt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
