Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lekarnas lätta behag, fröjdernas hviskande språk?
0, det var jag som lekte med dig, jag arme, som svor
dig,
Forr’n jag förstod hvad det var, kärlek i lif och i död.
Säg mig, Angelika, är det ej så i himmelens lundar
Saliga andarnas här älskar och älskas igen?
Mins du din barndoms ljufliga dröm ännu i din himmel,
Bed, min Angelika, då, bed för min flämtande själ!
3.
Rusig af drömmarnas vin, en qväll på den lummiga
stranden
Satt jag och hörde förströdd vågornas hulda musik.
Högt bland silfverglänsande moln satt sommarens måne;
Ängarnas blommiga bädd drack dess försmäktande
sken.
Vindarne susade mildt, och natten svälde af vällust:
Hjertat löste sitt band; kärleken diktade fritt.
Lugn var min ande och klar: mitt hjertas tröttnade
vågor,
Sorgernas svallande sjö, lade sig sakta till ro.
Djerft jag blickade kring den ljuftinslumrade nejden,
Tänkte på seger och död, tänkte på menniskors lif.
»Icke», så tänkte jag då, »skall dränkt uti tårarnas
töcken
Längre du dväljas, min själ, — höj dig i styrka och
ljus!
Gack till grafven och kasta en krans af evighetsblommor,
Saknadens sista, derpå! — Lemna den sedan i ro!
Blanda dig sedan i lefnadens värf, i njutningens hvirflar,
Plocka hvar rodnande ros, smaka hvar gyllene frukt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
