Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spritta gladt i dunkla lunder,
Der de fria fogelskaror
Qvittra gladt i täta dungen.
Men i midten af oasen,
Famnad af dess gröna armod,
Fläktad af dess rika grenar,
Bundt omtonad af de friska
Källors sorl och fogelsånger,
Är en liten öcken åter,
Mera liflös, mera död slik,
Mera tyst och utan vexling
Än den stora utanföre.
Ty den vida öcknens sandhaf
Kan dock röras upp i vågor,
Yra vildt och ändra former
Under stormens jättevingar;
Kan ock någon gång, då vinden
Fört ett frö i fjerran ryirfden,
Och då solens väna stråle
Mildrad gjutes öfver fälten,
Ur sitt ofruktbara sköte
Alstra fram ett strå, en planta,
Som af dolda källor näres
Och i sena tider växer
Upp till palm med herrlig krona.
Men den lilla öcknens yta
Blir dock lika stel och jemnad,
Gringe stormens vilda ande
Än så våldsam fram deröfver;
Böjer intet drag af fägring»
Smyckas ej af ros och grönska,
Sände solen än så varma,
Milda, ljufva kärleksblickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
