Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock visst lär han de äldre gett långt mer än billigt var,
Ty för den son, som sist blef född, fans knappt en
smula qvar.
Sven Dufva växte opp likväl, blef axelbred och stark,
Slet ondt på åkem som en träl och bröt opp skog och
mark,
Var from och glad och villig städs, långt mer än
mången klok,
Och kunde fås att göra allt, men gjorde allt på tok.
»I Herrans namn, du arma son, hvad skall af dig väl bli?»
Så talte gubben mången gång allt i sitt bryderi.
Då denna visa aldrig slöts, brast sonens tålamod,
Och Sven tog till att tänka fejelf, så godt han det förstod.
När derför sergeant Dufva kom en vacker dag igen
Och kuttrade sin gamla ton: »Hvad skall du bli, o Sven?»
Sågs gubben, ovan förr vid svar, bli helt förskräckt
och flat,
När Sven lät upp sin breda näbb och svarte: »Jo, soldat!»
Den åldrige sergeanten log föraktligt dock till slut:
»Du, slyngel, skulle få gevär och bli soldat, vet hut!»
»Ja,» mente gossen, »här går allt helt afvigt mig i hand;
Kanske det mindre konstigt är att dö för kung och land.»
Den gamle Dufva häpnade och gret helt rörd en tår;
Och Sven han tog sin säck på rygg och gick till närm-
sta kår.
Målfyllig var han, frisk och sund, allt annat sågs förbi,
Och utan prut blef han rekryt vid Dunekers kompani,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
