Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hennes afsked är — Ack nej, kanhända
Ett möte än en gång hon lofvar mig!
Dock, dessa ord, dess skrift, af mig så kända,
Förgäfves för mitt öga röja sig.
Den mörka natten utbredt har sin slöja,
Och fåfängt blickarna på bladet dröja.
Du stumma budskap! Tusen kyssar hölja
Ditt sköt. .. du yppar ej din hemlighet!
Och bakom molnen stjemorna sig dölja,
Och månen intet af min oro vet,
Och intet himlens ljus sin stråle sänder
Att lysa bladet uti mina händer!
O, att jag åskans röst på afstånd röjde!
Jag vid dess blixtar kunde tyda dig.
Om en volkan ur jordens sköt sig höjde,
Dess vilda flammor skulle lysa mig.
Men ingen magt mig bönhör i naturen:
Min klagan för dess tron är fåfängt buren.
Dock — gäckar mig mitt öga? Ser jag tindra
En stjerna der på gräsets gröna bädd?
Nej, det en lysmask är, hvars strålar glindra
I natten, der han flyger, silfverklädd.
På nattviolens blad han tröttad hvilar.
Förtjust, med brefvet jag till honom ilar!
På bladet ned jag flyttar honom sakta;
Han vandrar på dess rader af och an.
Hvart ord upplyser han, men han skall vakta
Dess hemlighet mer troget än en ann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
