Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plantan skjuter ur den värmda mullen,
Skogens kronor susa Öfver kullen,
Blomman stannar vid dess fotter qvar.
Djuren leka. Ensam, utan like,
Framstår menskan, och till dubbelt rike
Jord och himmel tar.
Puls i ådrorna utaf naturen,
Växt i plantorna och lif i djuren,
Gudalåga, hvcm har tändt dig an?
Jo, Allfader, ännu känd af ingen,
Ville en gång spegla sig i tingen,
Och hans spegel brann.
Ingen harpa stämmes till din ära.
Tiden ler åt Zendas höga lära,
Vestas altar flammar icke mer.
Men ett väldigt tempel än dig hyser,
Och ditt öfvergifna altar lyser
Ifrån solen ner.
Öfver allt är du, lik himlaanden;
Utan föda lefver du i granden.
Verldar äter du — och hungrar än.
Fåfängt forskarn vill ditt väsen fråga:
Han förklarar ej din gudalåga,
Men han värms af den.
Säg oss, säg oss, är du ej densamma,
Känd som snillets eller solens flamma,
Uti skaldens dikt, i vårens prakt?
När vulkanen eller hj elten ryter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
